Alla har rätt till likvärdiga räddningsinsatser och skydd mot olyckor. Det gäller oavsett var vi bor. Men verkligheten ser annorlunda ut. Bemannade brandstationer kan inte finnas på varje liten ort. I vissa områden på landsbygden kan det lång tid innan hjälpen kommer.
– I våra ytterområden kan det i värsta fall röra sig om 40 minuter, säger brandmästare Per Gustafsson vid Västra Sörmlands räddningstjänst, VSR.
Långa framkörningstider kan bli ödesdigra för människors liv, hälsa och egendom. Därför hoppas VSR med ett nystartat projekt stärka sin operativa förmåga i medlemskommunernas ytterområden – med landsbygdsbornas hjälp.
Projektet kallas Civil insatsperson, Cip. Det har vuxit fram ur en idé som räddningschefen Roger Larsson fick för ett par år sedan, och riktar sig till sådana områden och orter där det inte finns någon deltids- eller frivilligkår. Vilka orter som får civila insatsresurser beror på ortsbefolkningens intresse. Målsättningen är frivilliga verksamheter i tre ytterområden i Katrineholm, två i Vingåker.
Räddningsförbundets direktion tror mycket på satsningen.
– Vi ser att kommunerna kan bli säkrare och tryggare att leva i, säger direktionens ordförande Håkan Persson (S).
Projektets syfte är att rekrytera privatpersoner som snabbt kan göra en insats vid larm om trafikolycka, brand eller drunkning i närområdet. Den första åtgärden på plats kan vara avgörande; den kan utgöra skillnaden mellan liv och död.
Civila insatspersoner ska också kunna vara en resurs vid larm om hjärtstopp. I Stockholm har hjärtstartarprojektet Salsa bidragit till många livräddningar sedan även privatpersoner med hjärt-lungutbildning anlitats. Dessa larmas på samma sätt som de civila insatspersonerna ska larmas: med ett sms, direkt från SOS alarm eller genom VSR:s räddningschef i beredskap.
– De väljer då själva om de kan bidra. Tanken är att detta ska fungera på samma sätt som om de bara råkade åka förbi en olycksplats. Det är på den nivån ansvaret ligger, säger Gustafsson som leder projektet.
Civilisterna är inte skyldiga att rycka ut, understryker han. De blir inte kontrakterade och får ingen ersättning. Däremot ges de en grundläggande utbildning – som också handlar om vad de inte bör göra. En Cip ska inte ta en onödig risk som att gå in i ett övertänt hus. Däremot ska hen kunna släcka en mindre brand i dess linda, varna trafikanter för en trafikolycka eller bara hjälpa till att hålla någons hand.
– Det är inga he-men vi vill ha, utan vanliga människor som kan hjälpa till med sådant de själva skulle vilja ha hjälp med, säger idékläckaren Roger Larsson.
Projektet pågår till augusti 2016 med grannsamverkansområden, byalag och föreningsliv som rekryteringskanaler. Faller det väl ut, inlemmas projektet i ordinarie verksamhet.
– Det ersätter inte räddningstjänsten, vi drar inte ner på våra resurser, påpekar Gustafsson.