‒Alla stickar inte raggsockor. Jag ser fler yngre än äldre som stickar, vi finns överallt – i alla yrken och sammanhang. Det är så mycket mer än att sitta ensam hemma med sina handarbeten, berättar katrineholmaren Ulrica Andersson.

Hennes egen stickningshistoria började redan i barndomen, där hon ibland stickade med sin mamma och ibland fick låna sin mormors spetsmönster. Dock var det i 20-årsåldern som Ulrica började utveckla sitt stickande och engagera sig mer i det som i dag är en stor stickningsgemenskap.

Hade jag inte stickat hade jag säkert fipplat med telefonen istället

Artikelbild

"När jag stickar lyssnar jag mer fokuserat. Hade jag inte stickat hade jag säkert fipplat på telefonen", säger Ulrica Andersson.

‒Jag minns den första tröjan som jag blev nöjd med, den var i en varmare ton av mintgrön. Den påbörjade jag samtidigt som jag skrev b-uppsatsen på universitetet. Jag kommer ihåg att jag tänkte likadant om både tröjan och arbetet, det kändes som att det aldrig skulle bli klart, säger hon och skrattar.

Precis som för många andra hobbyverksamheter har sociala medier inneburit en större gemenskap för stickningsentusiaster. Det finns Facebook-grupper, Instagram-utmaningar, trender och festivaler för de intresserade och sällan handlar det bara om stickning.

‒Det är så lätt att knyta kontakter över stickning, man har ju ett naturligt samtalsämne. Ofta stickar man, pratar och dricker kaffe, eller kanske till och med gör det som kallas "Stick och drick", men då får man nog ägna sig åt enklare mönster.

Stickningen har också blivit ett sätt att uttrycka sina åsikter. Ulrica berättar om olika trender och sätt att uttrycka budskap med hjälp av virkning och stickning. Ett sätt är att sticka konstverk med djupare betydelser, ett annat är så kallad "stickgrafitti". Då stickar eller virkar man arbeten som man lämnar på offentliga platser, till exempel på ett staket eller runt en lyktstolpe. Stickningen har precis som andra kreativa fritidsintressen, som musik och konst, blivit ett sätt att göra sin röst hörd.

Artikelbild

På sociala medier sprider sig nya sätt att förmedla budskap – bland annat genom stickgrafitti.

Men nöjet ligger i att skapa. Och det är inte så svårt som det verkar

För Ulrica är stickningen en avslappnande och stimulerande syssla hon gör i många vardagliga situationer. I sitt jobb som journalist i Sundbyberg sitter hon ofta på långa möten, bland annat på kommunfullmäktige.

Artikelbild

Koftan Ulrica Andersson har på sig har hon virkat (rutorna) och stickat (övriga ytor) själv.

‒Då tar jag alltid fram mina projekt. Jag lyssnar bättre när jag stickar. Det är bra, för då sitter man och fokuserar i stället för att hålla på med telefonen.

Hemma har hon ett fullproppat garnskåp som hon lagt åtskilliga tusenlappar på. Men att sälja sina plagg är ändå inte en alternativ affärsverksamhet för Ulrica.

‒I nuläget, om man stickar med bra garn som ull, så kostar det väldigt mycket tid och pengar att få ihop en hel tröja. Det går inte att sälja en tröja för det priset den är värd, förklarar hon.

Det är alltså dyrare att sticka en tröja själv än att köpa ett färdigt plagg.

‒Men nöjet ligger i att skapa. Och det är inte så svårt som det verkar! Alla som ofta sitter i möten borde testa.