Redan under första förhöret frågar polisens förhörsledare om ett 160 sekunder långt telefonsamtal, som 40-åringen haft med polisen under mordkvällen, men får inget svar.

Den 19 juli får 40-åringen besök i häktet av två chefer inom polisen. Enligt hans advokat i den kommande rättegången fick han vid det mötet klartecken att berätta vad han vet om mordet, och samma dag börjar han berätta. Först var mord­vapnet finns – och det hittas två dagar senare. Sedan berättar han att han är polisinformatör.

”Under sex års tid har jag lämnat information som har stämt till 100 procent när, var och hur brott ska ske och brott som har skett.”

”Jag har valt att göra det efter en månad, ibland tre veckor, när jag vetat att allting var bra och ingen misstänksamhet fanns mot mig. Då har jag levererat information till poliserna.”

”Jag har skyndat långsamt som informatör. Samlat information och sen rapporterat in. Så har jag jobbat i sex år”, har han sagt.

40-åringen säger i förhör att ”jag riskerar mitt liv, min familjs liv för att berätta”. Han fortsätter: ”Jag vet att jag är dödsdömd. Jag kommer att sitta inne. De kommer vilja ta mitt liv, jag vet det”.

Bland de brott han säger sig ha förhindrat med sin information till polisen, nämns ett bankrån i Enköping. Det finns också uppgifter om att han ska ha tipsat polisen om det planerade rånet mot bingohallen i Katrineholm, den 26 maj 2017.

Ungefär ett halvår senare, den 26 januari 2018, åtalades 40-åringen och flera andra, misstänkta för mordet och för andra brott. Då berättade polisen vid en presskonferens om 40-åringens roll som informatör.

”Polisens informatörer är ofta personer som själva är kriminella. Den här verksamheten är av naturliga skäl belagd med sekretess. Men det finns kontrollfunktioner”, sa polismästare och chef för utredningsgruppen Johan Levin under presskonferensen.

Att det kommer fram att någon är informatör är mycket ovanligt. Motsatsen är det vanliga, att informatörerna skyddas in i det längsta.

Varför berättade polisen att 40-åringen varit informatör?

– När han själv lyft det i förhören, och det han säger bekräftas av ett antal polisanställda, blir det larvigt om vi vägrar svara på frågor om det. Han berättade själv, utan att vi på något sätt ställde frågor om det, sa Johan Levin efter avslöjandet.