Sture Pettersson brukar ofta inse faktum halvvägs till lådan och lomma tillbaka in i huset i Ättersta. Han är helt klart den fördragsamma typen som inte låter en tidningsfri dag kasta en skugga över tillvaron.
Men tänk om det inte är en söndag? Tänk om det kommer en dag som inte är ett dugg röd i almanackan, men då lokaltidningen av någon anledning ändå inte längre dimper ner i lådan? Då det inte heller går att följa det lokala nyhetsflödet på lokaltidningens webb? Medielandskapet är nytt, allt kan hända. Men Sture Pettersson, tidningsläsare i snart sju decennier, pensionerad lärare och tidigare ordförande i Österåkers hembygdsförening, har svårt att tänka sig hur det skulle vara.
Det är han inte ensam om. Det senaste om internationella konflikter och de rykande färska riksnyheterna är viktiga, men utan komplettering med lokala skeenden blir det nog för många en lucka i vardagen.
Vi tänker oss en resa med start i ett tidningslöst Katrineholm som har vaknat upp utan att veta vad som hände nyss eller i går. Du vet inte att en av grannarna i kvarteret greps tidigt i morse för att ha sålt sprit till minderåriga. Du känner inte till att ett stort företag varslar 120 personer. Du får inte veta att din lärare på lågstadiet har gått ur tiden, och du får dig inte serverad den politiska blundern som kommer att kosta en förmögenhet för skattebetalarna. På jobbets fikaraster är det slut med lokala snackisar. Nu får det bli kändisskvaller för hela slanten.
En del kommer du att få veta, även om många av de lokala händelserna förmodligen går andra nyhetsförmedlare förbi. Du kan ju alltid ägna tid du inte har åt att dammsuga myndigheters diarier efter lokala beslut. Du kan söka information i teve och radio, på kommunens webbsida och på sociala medier.
I förra årets slutrapport från regeringens Framtidskommission konstateras att mediernas demokratiska funktioner är informations-, gransknings- och forumuppgiften; demokratin behöver medier som ger nödvändig information för att människor ska kunna ta ställning i samhällsfrågor.
Men medielandskapet är inte som förut; färre tar del av samma nyhetsutbud. Möjligheten att hämta sin information från likasinnade på nätet och aldrig få den bredare bilden kan skapa problem.
"Aldrig har det varit lika enkelt att bli informerad. Aldrig har det varit lika enkelt att bli desinformerad", skriver Framtidskommissionen som apropå krympande redaktionella resurser för många massmedier även noterar: "I förlängningen innebär det nya utmaningar för demokratin om färre mediekonsumenter tar del av kvalificerad journalistisk information. Det gäller särskilt dem som saknar intresse eller förmåga att på egen hand söka sig fram till den mest relevanta och viktiga informationen."
Kort sagt: "Krösa-Maja skulle regera". Det skriver en Facebook-vän när jag slänger ut frågan i de sociala medierna om tänkbara konsekvenser av lokal tidningsdöd. Att människor skulle interagera mer med varandra är det fler som tror, och det är förstås positivt i sig även om information i form av skvaller sällan är av godo.
Sture Pettersson i Ättersta är inne på samma linje: nackdelarna med ett liv utan lokala nyheter skulle vara många, blandade med någon enstaka ljusglimt. Pettersson har läst Kuriren sedan han var barn. Först var det Norrbottens-Kuriren, sedan Katrineholms-Kuriren. Varje tidningsdag börjar på samma sätt.
– Hustrun hämtar tidningen på morgonen. Sedan äter jag och dricker kaffe. Sedan sätter jag mig i lugn och ro i stolen och läser. Jag börjar med serierna, så läser jag om dem som har dött. Sedan blir det Vingåkerssidan och sedan Katrineholmssidorna, eftersom vi har bott där, säger han.
När han ombeds att fundera mer över hur livet skulle te sig utan tidning blir han fundersam.
– Det skulle bli jobbigt utan möjlighet att få nyheter varje dag. Det skulle väl bli som förr i tiden, en tillbakagång till mun-till-mun-metoden. Och folk kanske skulle börja prata med varandra i stället.
Men han tycker om det konkreta och fysiska med tidningen, och att lösa sudoku.
– Jag skulle nog känna mig ledsen om tidningen inte kom.
Men om exempelvis kommunen stod för den lokala nyhetsförmedlingen? Sture Pettersson är skeptisk.
– Då skulle det ju bero på vem som styr i kommunen vilka nyheter som trycks ner och vilka som kommer fram. Jag sväljer inte vad som helst, säger han och ler pillemariskt.
– Jag upplever att en tidning är viktig. Jag tycker det.
Då återstår frågan: vad skulle Sture Pettersson göra med den där uppskattade morgonrutinen om den inte omfattade tidningsläsning?
Han funderar länge på svaret.
– Tja, det får väl bli som förr i tiden, att drängen satt och täljde. Något enklare hantverk skulle det nog bli.
Men om han måste välja föredrar han tveklöst trä i läsbar form.