Om mig:

– Jag är en nyfiken, envis och ganska glad person. Frågan ”varför" är en ständig följeslagare.

– Jag har läst samhälls- och kulturanalys. Genus, jämställdhet och etnicitet hade stort utrymme i utbildningen och här började jag på allvar se dessa strukturer och mönster och hur de påverkar människors livsvillkor. Sen fick jag möjlighet att börja jobba med det här i kommunen 2006.

Artikelbild

Göran Dahlström (S), kommunstyrelsens ordförande och kommunalråd i Katrineholm, om bilden:Det var väldigt annorlunda att se sig själv med nagellack. Jag blev väldigt medveten om hur man förväntas vara som kvinna respektive man under fotograferingen.Anna Johansson Milovanovic om bilden:– Fina naglar!– En traditionell bild av en makthavare är ofta en man som tittar rakt in i kameran, som ler ibland men som ofta är allvarlig och bestämd. Det här förmedlar en alternativ bild av makt: makt kommer kanske inte i den förpackning vi tror.

– Att få på sig jämställdhetsglasögonen har gjort något med mig som människa. Kunskap och glasögon sitter där och går inte att ta bort. Jag har förmånen att få arbeta för en förändring, och det gör jag med stolthet!

Om normer:

– Hela vardagen består av normer. Allt det mellanmänskliga som vi definierar som ”normalt" i samhället är normer. Det är en ständigt pågående process, och det är makten som definierar vad som är normalt.

– I kommunens styrsystem är utgångspunkten att vårt samhälle styrs av en manlig norm. Vi är ganska unika som har ett styrsystem där vi så tydligt har det som en utgångspunkt.

Artikelbild

Maha Al-Qaisy, legitimerad läkare i Irak och Storbritannien, om bilden:– Genom bilderna vill jag berätta att alla, oavsett kläder, kan göra det de vill. När jag lyfte skivstången tänkte jag att den inte var så tung. Efter några sekunder tänkte jag att det inte handlade om vikten. Att vara stark betyder att man vågar vara sig själv.Anna Johansson Milovanovic om bilden:– En människa som styrketränar. Outfiten är inte en typisk tyngdlyftarourfit, men bilden visar någon som vill bygga muskler som bär genom livet. Det handlar om att få en kropp som inte sätter gränser.

– I genussystemet värderas systematiskt kvinnan, och det hon står för, lägre än män och det män står för. I genussystemet finns en uppdelning i minus och plus, och där hamnar kvinnan systematiskt på minus. Det är till exempel alltid mer värt att vara en "pojkflicka” än att vara en pojke som beter sig flickigt. Och över- och underordningen får effekter på kvinnors löner, på synen på kvinnodominerade yrken, att kvinnor får sämre vård, att kvinnor gör mer obetalt jobb hemma.

– Mäns våld mot kvinnor är en effekt av över- och underordningen och den norm vi har i dag. Här ser vi tydligt effekter av hur skadliga och till och med dödliga normer kan bli. Vi måste jobba med över- och underordningen, för den är livsfarlig. Jämställdhet går ut på att vi hittar sätt att leva där vi värderas lika, oavsett om vi fostrats till kvinna eller man. Och det finns mer som förenar kvinnor och män än som skiljer.

Artikelbild

Mohamad Hassan, fotbollsspelare och fotbollstränare, om bilden:– När du ser en bild av en kvinnlig fotbollsspelare får hon ofta sitta på ett knä, med en hand på bollen och se glad ut. Lite som att hon ska vara tacksam. Det är för jävligt! En manlig fotbollsspelare får ofta stå bredbent med bollen under armen, en seriös blick och min. Jag förstår inte varför det måste vara olika.Anna Johansson Milovanovic om bilden:– Det här är en fotbollskille. Han ser mjuk ut, det tror jag är en bra egenskap hos en tränare. En tränare har ju ofta stor plats i lagmedlemmarnas liv.

– Men vi kan inte bryta alla normer. Om vi gjorde det skulle det bli ett svårt samhälle att leva i. Men vissa normer skadar människor, gör så att man hamnar utanför, känner sig instängd och inte kan leva det liv som man vill. Man kanske inte kan leva med den person som man vill, inte går den utbildning som man vill, inte får den lön man ska ha. De normerna måste vi bryta.

– Vi vet att vi som samhälle tjänar på om människor får göra det som de har talang för, oavsett kön. Då ökar också BNP (bruttonationalprodukten).

Artikelbild

Julian Yderbo, ungdomscoach och filmregissör, om bilden:– Det här är jag! Både den tuffa, målmedvetna med skinnjacka, och den fria, kreativa skaparen.Anna Johansson Milovanovic om bilden:– En glad, aktiv ung man, full av liv, som utstrålar frihet.

Om varför det inte räcker med att prata om jämställdhet mellan könen:

– Vi pratar ofta om att kvinnor ska ta för sig. Men det är sällan vi pratar om att män ska ge plats. Som kvinna ska man alltid anpassa sig lite mer… Resultatet av det blir ett ständigt skuldbeläggande. Så självklart är det en process där män också ska ge plats till kvinnor. Inom till exempel politiken pratas det om varannan damernas. Då är vi inne på kvantitativ jämställdhet, vilket är ett verktyg. Men då säger vi kanske också att kvinnor står för något annat än männen. Är det så? Och det hela är definitivt inte löst för att vi har en kvantitativ jämställdhet. För då har vi arbetet med en kvalitativ jämställdhet: hur är till exempel villkoren för beslutsfattande? De två hänger ihop.

Artikelbild

Cecilia Cia Ronach, frisörmästare med eget företag, om bilden:– Jag hoppas att människor kan se i bilden att jag vill säga någonting. Jag vill ge en käftsmäll åt patriarkatet.Anna Johansson Milovanovic om bilden:– Det här är en bild som ger kraft! En kvinna som inte tagit på sig det traditionellt kvinnliga uttryckssättet: att le och lägga huvudet på sned. Hon ser självsäker ut. Den signal en sådan här bild ger kan bidra till att minska synen på kvinnan som ett objekt.

– Men det räcker inte med att bara titta på jämställdheten. Man behöver även beakta de övriga diskrimineringsgrunderna utöver kön: könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning, funktionsnedsättning och ålder. Då kan vi bli mer träffsäkra i de åtgärder vi har för att försöka bryta orättvisorna. Och jämställdheten kommer in på tvären överallt.

– Utgångspunkten i arbetet med att bryta normer är FN:s deklaration om alla människors lika värde.

Om hur långt Katrineholm kommit:

– Vi har kommit långt, men ska komma längre och göra det vi gör i dag ännu bättre och mer träffsäkert. Ett mått är Sveriges kommuner och landsting SKL, som i höstas mätte jämställdheten i service till medborgarna, i politiken och i rollen som arbetsgivare. Katrineholm kom på plats 26 av landets 290 kommuner.

Så blir samhället när arbetet är färdigt:

– Det är en utopi att jag ska bli klar under min livstid… De här strukturerna ändrar sig inte så lätt. Men visst har vi kommit en bra bit på vägen.

– När arbetet är klart finns inte jämställdhet som begrepp längre. Vi behöver inte förhålla oss till kön som ett hierarkiskt mått, utan alla är fullvärdiga människor av lika värde.

Om fotograferingen:

– Att jobba med jämställdhet är en sorts samhällsbygge. Jag tycker att jag har ett av de finaste och bästa jobb man kan ha och därför är jag finklädd. Jag hör då och då att jämställdhetsfrågan inte är så sexig, men jag tycker den är cool och vill lyfta in den i finrummen!