– Det är jättebra att ha den tryggheten.

Det tycker undersköterskan Amina Abdulle som gått från timvikariat till heltid. Hon arbetar på vård- och demensboendet Strandgården, en av de kommunala arbetsplatser där heltid som norm börjat ge effekt.

När kommunen beslutade om reformen, omfattades drygt 730 del- och visstidsanställda. Nu skrivs de sista anställningsavtalen om. Från den 1 juli i år ska alla kommunens anställda ha en heltidstjänst i grunden, med möjligheten till lägre sysselsättningsgrad för den som önskar.

För kommunen är det ett sätt att bli mer attraktiv som arbetsgivare och öka chanserna att rekrytera och behålla kompetent personal. Men satsningen har också ett tydligt jämställdhetsperspektiv.

Många av de som arbetar mindre än 100 procent är kvinnor. Heltid som norm ska ge dem möjligheten till en tryggare anställning, motverka ohälsa och – förstås – ge mer i lönekuvertet.

– Som vikarie vet man aldrig hur lönen blir. Nu har jag kanske lite mindre tid för barn och familj, men allt känns mycket tryggare, säger Amina Abdulle.

Först ut att få heltid som norm var de som nyanställdes 2017 eller hade en visstidsanställning på minst tre månader. Amina Abdulle fick chansen till heltid i november i fjol.

Under perioden 2016–2017 ökade andelen månadsanställda på heltid, från 71 till 78 procent. Ökningen bland kvinnor var densamma. Störst har ökningen varit inom vård- och omsorgsförvaltningen.

– Kvinnor har generellt tagit ett större ansvar för hem och familj och har arbetat färre timmar för att orka med. Det har blivit en kultur. Heltid som norm är en viktig del av att göra en samhällsförändring, säger Carina Ålander, processledare för reformen.

Den är lite som att vända en Atlantångare, beskriver hon. Fortfarande är många avvaktande till att gå upp i arbetstid, men under 2019 får reformen genomslag, tror Ålander.

Bland de anställda möttes förändringen till en början med oro för hur verksamheten skulle påverkas, säger Johanna Sjörup, enhetschef på Strandgården.

– Nu har det gått några schemaperioder och vi börjar komma till rätta med barnsjukdomarna. Jag tror att personalen allt mer börjar se fördelarna.

Schemaläggningen är den största utmaningen, beskriver hon. En lösning är resurspass. Amina Abdulle, till exempel, arbetar 80 procent på Strandgården, övrig tid på andra boenden. En annan lösning är att skapa tjänster som delas mellan enheter eller förvaltningar.

I takt med att timvikarierna blir färre och fler arbetar heltid gynnas även brukarna, påpekar Sjörup.

– Kontinuiteten ökar och därmed också kvaliteten på vården.