Är kommunens omdebatterade, skarpt kritiserade – men också hyllade – tiggeriförbud en tandlös populistisk pappersprodukt?

Så såg det för ett slag ut, när ändringen i den lokala ordningsföreskriften i går började gälla. Ännu vid lunchtid hade förbudet inte fått genomslag: det var som vilken torsdag som helst för de två kvinnor som tiggde på varsin plats i stadskärnan.

– I dag? sa en av dem när KK förklarade att förbudet nu införts.

– Jag sitter här ändå. Vad ska jag göra, var ska jag vara? Kommer polisen så kommer de, resonerade tiggaren.

Polisen såg ingen anledning att komma. Dagen för förbudet var som vilken torsdag som helst även för lagens långa arm.

– Polisen kommer inte att göra något åt det här initialt. Det är inte ett högprioriterat område för oss, sa Liselotte Jergard, lokal polisområdeschef i KFV-regionen.

För att polisen ska rycka ut – i första hand för att informera om förbudet, i andra hand för att avvisa tiggare – krävs till att börja med att allmänheten slår larm om att förbudet inte efterlevs.

I andra hand är det en fråga om hur prioriteringslistan ser ut. Och på den ligger tiggeriförbudet långt ner, förklarade Jergard.

Förbudets främsta politiska förespråkare, kommunstyrelsens ordförande Göran Dahlström (S), var inte orolig för att dagen D skulle bli ett fiasko – eller för att polisen inte skulle göra sitt jobb om så krävdes.

– Från och med nu är det polisen som ska sköta det här. Vi har ett bra samarbete och jag förväntar mig att de hanterar det. Klarar de inte av det, får vi lov att ta upp det med dem och kanske skriva om vårt samarbetsavtal.

Strax efter lunch syntes effekten av förbudet – men inte längre tiggarna. Efter att kommunen informerat dem på deras modersmål, tog de sitt pick och pack och lämnade förbudszonen.

För gott eller tillfälligt återstår att se.