Ute är det ruskväder den här måndagen och folktomt vid Ljusgrytens bryggor, i skogen någon halvmil bortom Strängstorp. Men inne i fisketillsyningsmännens stuga sprakar kaminen och kaffet är varmt. Åke Wehlin, Klas Andersson, Birger Karlsson och Tomas Nilsson från Forssjö fiskevårdsförening är på plats och de berättar att det sociala är minst lika viktigt som själva fisket. Birger Karlsson som jobbat på Sultans tidigare har med sig hembakt gräddtårta till fikat. Nilsson är dagens tillsyningsman och han och de andra ska hjälpa till att ta emot dagens leverans av fisk till sjön.
– Fisket började på 1960-talet här i sjön. I slutet av 50-talet hällde de i Rotinon, det var ett medel för att ta bort gäddorna i första hand, men också skräpfisken, säger Åke Wehlin.
Rotinon användes i sjöar på den tiden, där man ansåg att rovfisken gädda utgjorde en fara för övriga fiskar. Numera är medlet förbjudet, men i Ljusgryten började man plantera in fisk för sportfiske några år efter behandlingen och det görs fortfarande. Den här dagen väntas en leverans av 300 kilo regnbåge och öring.
– Det är nog vattenkvaliteten som gör att det fiskas mycket här. Vi tar ph-värdet varje år och konstigt nog är den här sjön inte försurad, säger Klas Andersson, som ansvarar för tillsyningsverksamheten vid sjön.
För att få in pengar till utplanteringarna – ett lass regnbåge och öring kostar omkring 25 000 kronor inklusive frakt – samt drift och underhåll, säljer fiskevårdsföreningen fiskekort i automat vid stranden. Ett dagfiskekort gäller för tre fiskar.
– Många drar upp sina tre fiskar, men det finns en del som bryter mot det också och drar upp fler. Det är lite därför vi är här, konstaterar Klas Andersson.
Tillsyningsmännen, 18 stycken, är vid sjön varje dag enligt ett rullande schema. De håller koll på att fiskantalen hålls, vaktar mot bränder och nedskräpning. Någon gång har det varit skadegörelse och inbrott i stugan. En gång stals loggboken från stugan, där tillsyningsmännen skriver ned hur många som köpt fiskekort och hur många som betalat med swish. I loggboken kan det också finnas noteringar om någon sett fiskgjusen sväva över sjön, eller att det varit skräpigt vid någon av fiskeplatserna.
– Det är en fördel att vi är så många, vi kan byta med varandra. Vi trycker mycket på reglerna. En del har svårt med språket, men det är viktigt att man tar reda på reglerna innan man börjar fiska, tycker Klas Andersson.
Fisketillsyningsmännen har en del befogenheter och kan faktiskt beslagta fiskeutrustning.
– Men vi försöker oftast prata med folk. Det är det bästa, säger Åke Wehlin.
Både han och de andra har fiskat sedan barnsben.
– Jag är uppvuxen vid Strången i Strångsjö och hängde med farsan ut som liten. Jag började fiska här 1998, säger Åke Wehlin, som helst isfiskar numera.
Vid 14-tiden rullar lastbilen från Persbo Gallsbo fiskodlingar i Ludvika in på skogsstigen. I stora tankar levererar dalmasen Håkan Olsson fisken och vid stranden finns en slags rutschkana, som sätts intill tankarna. När luckorna öppnas rutschar fisken ned i vattnet och en kort stund nästan kokar vattenytan av förvånade fiskar.
– Det är regnbågar som är två år gamla och öringar på 2,5 år. Nu direkt när de släpps i är de nog lite omtumlade, men snart börjar de leta ståndplatser, säger Håkan Olsson.
