Regnbågsflaggan vajar i vinden på balkongen två trappor upp i en lägenhet på Öster. Här bor Jenny Magnusson, 36, Josefin Andersson, 27, Jennys söner och en hund.

Jenny och Josefin lärde känna varandra för två år sedan, på en fikaträff som arrangerades via en hbtq-grupp på Facebook.

– Vi klickade jättebra som kompisar först, berättar Jenny.

Artikelbild

| Jenny Magnusson kom ut sent och säger att det var lite läskigt i början. "Det var som att hoppa från tionde våningen. Men efteråt var det jätteskönt".

Först umgicks de främst tillsammans med övriga i gruppen, så småningom började de fika och laga mat hemma hos varandra.

– Någonstans började jag känna att det här kanske är mer än vänskap. När vi väl hittade varandra sa det bara pang bom, berättar Jenny.

De blev ett par i november 2017, Josefin flyttade in hos Jenny två månader senare och månaden därpå trädde de varsin förlovningsring på fingret.

– Jag har alltid varit tillsammans med killar innan jag träffade Josefin. Jag separerade för två år sedan efter ett 14 år långt förhållande, berättar Jenny Magnusson.

Artikelbild

| Jenny Magnusson separerade från sin exman för två år sedan. I dag lever hon tillsammans med Josefin Andersson.

Tillsammans med sin dåvarande man fick hon två barn. De har i dag en bra kontakt och ett bra samarbete kring barnen.

– Jag och min exman hade de bra tillsammans de första åren men med tiden växte vi ifrån varandra. Samtidigt har jag funderat på om jag är intresserad av tjejer ända sedan jag var tonåring. Men när jag växte upp var det inte så vanligt med homosexuella förhållanden och samtidigt var jag så inställd på att leva efter normen med man, barn och hus.

Artikelbild

| Josefin Andersson flyttade in hos Jenny Magnusson och hennes söner för drygt ett år sedan.

När hon blev singel bestämde hon sig dock för att undersöka vad det var som funnits där inombords.

– Jag tror att det är jättevanligt att man känner så men det är inte många som vågar ta reda på vad det är, säger Josefin.

– Man är modigare när man är 34, säger Jenny.

Josefin Andersson är uppvuxen i Valla. Hon gick ut med att hon är gay för sju år sedan.

– Jag tänkte tanken jättelänge. Jag tänkte berätta för mina vänner på gymnasiet, att jag tror att jag är intresserad av tjejer, men de var väldigt homofobiska då. Det är de inte i dag. Istället bestämde jag mig för att vänta tills jag träffar en tjej. Man blir ju lite nojig och tänker att "är det bara en fas i livet". Sedan träffade jag en tjej och då berättade jag för mina föräldrar att jag är gay.

Visst möter de en och annan skeptisk blick men de flesta tar emot paret och deras kärlek med öppen famn.

– Jag upplever att det har blivit bättre under de här åren. Man pratar mer öppet. Men visst händer det fortfarande att folk hajar till. De tittar först på mig och sedan på dig och sedan ser man hur de tänker "är de vänner eller är de ihop". Likaså när den ena av oss följde med den andra till sjukhuset. Då frågade de "är det din väninna du har med dig?" Man utgår från att vi är vänner, säger Josefin.

Paret delar på allt från sjukdagarna hemma med barnen till kvällens matlagning.

– Barnen gillade ju dig på en gång, säger Jenny.

Den äldsta av sönerna säger att Jenny är hans riktiga mamma och att Josefin är hans specialmamma.

Under lördagen tågar hela familjen i prideparaden tillsammans. Barnen har själv valt att de vill följa med.

– Prideparaden betyder kärlek och gemenskap, säger Josefin.

– Men det handlar också om att visa solidaritet mot dem som inte kan gå i en prideparad. Vi är fria och kan vara öppna här men alla kan inte det, säger Jenny.

De hoppas att gatorna ska vara fulla av folk.

– Det har alltid varit mycket folk som har tittat. En del säger att "varför går de inte i paraden". Men de visar sin glädje även genom att stå bredvid. Man känner att de delar stunden, säger Jenny.