– Sedan i torsdags har jag fått in massor med anmälningar, både folk som vill bli språkvänner och som vill ha språkvänner, berättar Benita Karlsson Djaló, som arbetar med nyanlända på Viadidakt.
Hon tror att det är den senaste tidens intensiva rapportering och skrämmande nyhetsbilder som bidragit till att fler nu både vill bli och ha språkvänner.
– Man har inte pengar till att åka ned och göra något på plats, då tänker man att "jag gör något på hemmaplan", säger hon.
Systemet med språkvänner finns redan på flera håll i landet och syftet är att "personer från Sverige och flyktingar ska få en möjlighet att träffas och umgås under avslappnade former. Det kan vara allt ifrån att ta en kaffe till att utföra en idrottsaktivitet tillsammans", enligt kommunens hemsida.
– Det handlar inte bara om språk, utan lika mycket om att komma in i samhället. Lära sig samhällets oskrivna regler, bryta ned fördomar, från båda sidor, säger Benita Karlsson Djaló.
Två av dem som vill ha språkvänner är 21- och 23-åriga bröderna Majd och Anas från Syrien. De kom till Sverige från staden Homs i januari i år, på flykt undan Assad-regimen. Nu väntar de på uppehållstillstånd. Båda har oavslutade högskoleutbildningar från Syrien och vill så fort det går komma i gång med språkundervisning, eventuella komplettera utbildningar och sedan avsluta högskolestudierna, till läkare respektive maskiningenjör.
– Vi vill hitta någon som har tid att prata med oss. Ålder spelar ingen roll alls. Först vill vi lära oss svenska bättre, sedan gå klart universitetet, säger Majd, som började plugga svenska på egen hand så fort han kom till Sverige. Brodern Anas började i juni.
På dagarna är bröderna ofta på biblioteket, lånar böcker och använder datorerna, hänger lite på Facebook och Youtube. Hemma läser de svenska, via radio och tv och genom att prata med varandra. Men nu hoppas de hitta svenska språkvänner.
– Vi vill hitta någon som vill fika, grilla, titta på fotboll, gå och simma, säger Anas.
Tidigare har det inte alltid varit lätt att hitta språkvänner, berättar Benita Karlsson Djaló.
– Det har varit väldigt trögt tidigare. Jag har gått ut i tidningen, gjort utskick till de politiska partierna, men jag har inte fått mycket respons. Men nu har något hänt, säger hon, och visar högen med intresseanmälningar som kommit in över helgen.
Sedan projektet drogs i gång första gången har enstaka anmälningar in, mest från äldre personer. Men nu kommer många ifyllda formulär från personer i 40-årsåldern. Ungdomar som vill vara språkvänner saknas fortfarande och Benita Karlsson Djaló överväger att åka ned till Duveholmsgymnasiet och informera eleverna om att möjligheten finns.
– Man kan trivas i Sverige om man bara vill. Särskilt om man är ung, säger Majd.