Vi bestämde oss för att testa vattnet, för att jämföra det gamla vattnet med det nya. I början av juli tappade vi därför upp vatten i en rad olika flaskor, från vår kran i köket på tidningen, och skickade dessa på analys till Eurofins som är ett ackrediterat laboratorium i Linköping.
- Alla mätvärden ligger under gränsvärdena som livsmedelsverket satt upp. Vattnet är helt okej som dricksvatten, det finns inget att anmärka på, konstaterade Britta-Lena Toftby, kemist på Eurofins, efter den första analysen.
I slutet av oktober gjorde vi om samma procedur.
Och skillnaderna är små.
- Det är fullt tjänligt. Alla värden ligger långt under gränsvärdet, säger Britta-Lena Toftby sedan hon och henne kollegor analyserat det "nya" vattnet
Den största skillnaden i analysen är värdet av ammonium. Det "gamla" vattnet hade ett ammoniumvärde på mindre än 0.01 mg/liter. Det "nya" vattnet har ett värde på 0,28 mg/liter. Gränsvärdet går vi 0,50 mg/liter.
- Antingen så har kvävehalten ökat i vattentäkten och så kan se genom exempelvis gödsling. Eller så kan det vara skillnad i filtermassan, säger Britta-Lena Toftby.
Siffran är det dock inte oroande på något sätt.
- Fara är det när ammonium ombildas till nitrit. För nitrit påverkar syreupptagningen i kroppen. Men ammonium i sig är inte farligt.
Färgtalet i vattnet har dock minskat, från 18 milligram per liter till mindre än 5mg/l.
- Det som minskat då är antalet humusämnen och humus kommer från förmultnande växtdelar, säger Britta-Lena Toftby.
Gränsvärdet för tjänligt med anmärkning är 30 milligram per liter.