Ofta ställs krav på fler och mer synliga poliser i samhället. Från polismyndighetens sida kom i veckan krav på fler poliser för att hantera migrantsituationen och ökade terrorhot, ett krav som Katrineholms polisområdeschef Anders Gölevik tyckte var rimligt eftersom uppdraget blir mer omfattande. Men för att minska kriminaliteten tror han att fler poliser och strängare straff är att förenkla.
– Grunden handlar ändå om hur man bygger upp ett samhälle, säger han.
Sedan i maj har han arbetat i Katrineholm. Här ser han hur kriminaliteten följer samma mönster, men är i mindre skala och omfattning, än i Eskilstuna.
– Det kan vara svårare att identifiera på en mindre ort, men samtidigt lättare att få bukt med.
Gölevik tror inte att fler poliser och strängare straff egentligen skulle minska kriminaliteten.
– Hög polisnärvaro har bäst effekt i brottsintensiva områden, så kallade "hot spots", med hög kriminalitet över tid.
Kriterier för en hot spot är en viss nivå av brottslighet över tid, men någon sådan finns inte i Katrineholmspolisens område. En av Brå, Brottsförebyggande rådet, identifierad "hot spot" är Fristadstorget i Eskilstuna. Där arbetade polisen med samverkan snarare än med fler poliser, med åtgärder som att flytta taxihållplatsen och med övervakning av krogarna för att undvika överservering.
– Om någon säger "du får tio poliser till", kan inte jag garantera att brottsligheten sjunker. Det är ett alltför trubbigt vapen. Det vi skulle hinna med är mer service till brottsoffer och bättre arbetsförhållanden för personalen, säger Anders Gölevik.
Strängare straff tror han inte gör så mycket för att minska brottsligheten, om det inte handlar om de grövsta brotten.
– Det finns två sidor av det hela. De flesta som döms till kortare straff återfaller i brott. In och ut en månad gör ingen större skillnad. Vissa brottslingar behöver samhället å andra sidan skyddas från och det är viktigt att straffen motsvarar folkuppfattningen, för att folk ska ha tilltro till rättsstaten, säger han.
I stället skulle Gölevik vilja att orden om tidiga insatser bland barn och unga togs mer på allvar.
– Jag har hört tal om tidiga insatser sedan jag började inom polisen. Men jag ser inte att det sker i den omfattning som det borde. Nu byter vi hinkar under de läckande taken, men ingen lagar taken, säger han.
Sådant som tillgreppsbrott ökar med mer välstånd, menar Gölevik. För 30 år sedan, säger han, blev bytet kanske 20 kronor om någon rånade en skolkamrat. I dag handlar det om mobiler, värda tusentals kronor.
– Jag tycker inte att samhället har kapitulerat, men jag tycker vi hanterar det här lite valhänt.
Det finns, när det gäller barns och ungas brottslighet, svårigheter, enligt Gölevik.
– De flesta som till exempel snattar i 11-12-årsåldern lägger av. Att identifiera dem som inte lägger av självmant är jättesvårt.