"Varvet" med kromad armbÄge över Raggarbacken

Raggarbacken Ă€r ett begrepp som lever kvar hos katrineholmarna, gamla som unga. Åtskilliga gĂ„nger under mina Ă„r pĂ„ kommunarkivet har jag av studiebesökande skolelever blivit tillfrĂ„gad om vad detta smĂ„tt legendariska fenomen var och var det lĂ„g.

Stortorget 1985, dÄ dess norra del var parkeringsplats. Till höger i framkant ses gamla busstationen.

Stortorget 1985, dÄ dess norra del var parkeringsplats. Till höger i framkant ses gamla busstationen.

Foto: Katrineholms kommunarkiv

Katrineholm2021-09-18 07:10

DĂ„ de blir upplysta om att Raggarbacken endast var en nĂ„got upphöjd gatstump pĂ„ Stortorgets vĂ€stra kortsida, brukar man kunna urskilja hur entusiasmen i deras ögon grumlas nĂ„got. De har dĂ„ svĂ„rt att förstĂ„ att denna stump, med endast tre gamla hus kan frammana nostalgiska kĂ€nslor hos Ă€ldre ortsbor. SjĂ€lv Ă€r jag född en kylig februarinatt 1956 och erhöll mitt efterlĂ€ngtade körkort 18 Ă„r och nĂ„gon vecka senare. Efter en lagom blandning av tjat och fjĂ€sk fick jag lĂ„nas min systers gamla Renault och fick Ă€ntligen axla ansvaret det innebar att sjĂ€lv rĂ„da över fĂ€rdvĂ€g och varvtal. 

Under 1970-talets första hĂ€lft hade fenomenet med gĂ„gator Ă€nnu inte nĂ„tt Katrineholm, man fick köra praktiskt taget överallt, vilket lĂ€mpade sig perfekt för ett sĂ„ kallat “raggarvarv”. DĂ€r kunde unga- och till största delen manliga bilförare fördriva fredags- och lördagskvĂ€llarna, med att okynnesköra runt stans centrumkĂ€rna, varv efter varv. Ibland stannade man till pĂ„ torget, som till hĂ€lften bestod av parkeringsplatser. DĂ€r vevade man ner sidorutan och pratade en stund med kompisen i bilen intill, innan man pĂ„ nytt i sakta mak puttrade vidare i rundgĂ„ngen. 

"Varvet” kunde ha lite olika strĂ€ckning, men den enkelriktade Raggarbacken ingick alltid. Att “köra med kromad armbĂ„ge över Raggarbacken” var ett uttryck som avsĂ„g dem som gled fram i betydligt större och blankare bilar Ă€n vi “vanliga” svenssons hade rĂ„d med. Huruvida deras armbĂ„gar var kromade eller inte, har jag glömt, men tror det var symboliskt.

De tre husen vid Raggarbacken hade dĂ„ (1974) adresserna Stortorget 2, 4 och 6, dĂ€r nummer 2 var huset nĂ€rmast godsmagasinet. Det kallades av de Ă€ldre ortsborna i allmĂ€nhet för Basaren, av den enkla anledningen att det tidigare bland mycket annat funnits en prylmarknad med billiga priser i huset. Den affĂ€r jag sjĂ€lv bĂ€st minns var Ekmans Cykel & Radio. Ägaren, som mycket pĂ„passligt bar efternamnet Ekman, sĂ„lde och reparerade radio- och tv-apparater, medan hans medhjĂ€lpare, NorĂ©n tror jag han hette, gjorde detsamma med cyklar och mopeder.

Stortorget 4, “Frisörshuset” lĂ„g högst upp i mitten av Raggarbacken och nummer 6 i korsningen med Köpmangatan. 

Under 1980-talet beslutades om att en stor centrumsanering skulle genomföras, vilket bland annat skulle innebĂ€ra att Raggarbacken skulle jĂ€mnas med marken, de gamla husen rivas och ersĂ€ttas med ett stort bostads- och affĂ€rshus. Detta vĂ€ckte reaktioner bland allmĂ€nheten, dĂ„ mĂ„nga ansĂ„g att man i stĂ€llet borde renovera och bevara det pittoreska inslag i stadsmiljön som de gamla husen utgjorde. 

En namninsamling för Raggarbackens bevarande samlade 2 000 namn, nĂ„got som hjĂ€lpte föga. I juni 1987 beslutade kommunfullmĂ€ktige att faststĂ€lla det förslag som lĂ„g, rörande utformningen av torget och omrĂ„det i nĂ€rheten.

Kritiska röster höjdes, inte minst pÄ Katrineholms-Kurirens ledarsida, dÀr det antyddes att kommunen lurat allmÀnheten om torget. Kommunen försvarade sig med att förslaget röstats igenom enhÀlligt i fullmÀktige, som ju i en demokrati Àr det folkvalda organ som representerar allmÀnhetens Äsikt.

SĂ„ jobbar vi med nyheter  LĂ€s mer hĂ€r!