– Jag jobbar med hur det är att vara en människa. Det är min utgångspunkt som konstnär, säger Anna Nyberg, som de senaste två veckorna vistats i Katrineholm för att ställa i ordning utställningen som i dag öppnar i konsthallen och visas fram till och med 2 oktober.
I konsthallen möts besökaren av fyra stora uppreglade ramar med uppspänt tyg i starka färger. Ett konstverk som heter just "Öppning" och som hon förklarar kanske för tankarna till ett perspektivtecknat rum som liksom klippts upp. Här bjuds besökaren att gå emellan de olika väggarnas öppningar.
– I rummet finns det fysiska och i rummet finns tiden. Jag försöker utmana betraktarens egen perception, säger hon och förklarar att här kan betraktaren gå genom olika rum, gå genom tid och känna att hen existerar.
Anna Nyberg jobbar gärna med fysiska verk som gör något med betraktarens kropp. Hon bjuder in besökaren att känna genom utställningens olika uttryck i form av textil, fotografi och installationer, lyfta på fötterna över reglar och låta de starka färgerna påverka kroppen.
– Perceptionen är på hela tiden och tar in detaljer. Människan är ett komplicerat väsen, ett fininställt verktyg. Jag vill att folk ska gå in och lägga hjärnan åt sidan en stund. Man kan kanske förstå saker med något ordlöst. Jag vill nå ut i fysiken och tala den vägen till kroppen.
I utställningen "Emellan tid" har Anna Nyberg velat öppna en glipa i tiden.
– Här är det både evigt och nu. Kanske utan en tid som tickar.
Förhoppningen är att upplevelsen av hennes konst väcker både frågor och svar om existensen.
– Jag ställer hela tiden frågor om att finnas, att vara och hur jag uppfattar verkligheten.
För hennes egen del så gör just skapandet att hon kommer vidare i sina existentiella funderingar.
– Jag är ingen guru. Det finns inget svar. Men man får en erfarenhet och det ger en tyngd. Så även om man inte från ett svar så blir man tryggare, gladare och tacksam.
Anna Nyberg har just fyllt 50 och har avslutat en period där skapandet varit en viktig del i en tung sorgeprocess efter flera personliga förluster. Upplevelser som väckt många tankar kring döden. Under den här perioden gjorde Anna Nyberg många textila verk med material från sin bortgångna mammas tygskåp.
– Tyg bär på otroliga minnen.
Nu är hon färdig med sorgeprocessen och säger att hon lämnat det där närsynta perspektivet och tagit ett kliv ut.
Med åldern har också funderingarna kring uppdelningen mellan kropp och själ blivit starkare.
– Hur länge ska man befinna sig i den här kroppen? Jag har kommit tillbaka till känslan av att existera, en känsla som man kan känna i sin kropp. En rund känsla.
Och den runda känslan förklarar hon följt med in i konsthallen.
– Jag hoppas att min konst ska sätt igång något i kroppen och i själen. Att tänka på existensen gör livet meningsfullt, det är en gång.