Wengströmska villan på Norr.
Under veckan har vittnesmålen om blottare på Norr skapat oro och otrygghet. Nu sitter en man i 40-årsåldern anhållen.
Klockan närmade sig midnatt, när ett ungt par var ute på en sista kvällsrunda med sin hund på Norr. De hade passerat hotell Gillet när hunden reagerade häftigt på något.
– Plötsligt sprang vår vovve in i ett skogsparti nära Wengströmska villan och började skälla som bara den. Då klev det ut en man från buskarna. Hunden verkar ha skrämt honom lite, berättar Johan, som egentligen heter något annat men vill vara anonym.
Mannen började sedan följa efter Johans flickvän.
– Jag hoppar på kryckor så jag var några steg bakom. Han började följa efter henne längs gräsmattan, där vi brukar rasta hunden.
Johan säger att han inte tror att hans flickvän märkte hur mannen gick in i skogspartiet på motsatt sida.
– Jag såg ju att han höll på med något i midjenivå, medan han följde min flickvän med blicken. Han vred och vände på kroppen så att han hela tiden var vänd mot henne. När hunden hade gjort sitt sa jag åt min flickvän att vi inte skulle gå förbi mannen på gångvägen, berättar Johan.
De gick ner mot Tingshusgatan igen och han förklarar att mannen då ställde sig på grusvägen upp mot Wengströmska villan.
– När vi var i höjd med hotell Gillet vände jag mig om för att se vad han gjorde. Då hade han plockat ut hela paketet och höll på för fullt. Det var jättevidrigt! När jag såg det sa jag till min flickvän att det är ju han från tidningen som det stått om.
Varken Johan eller flickvännen hade med sig någon mobiltelefon och kunde inte slå larm, men räddningen var nära.
– Plötsligt kom en polisbil körande. Då fick han väldigt bråttom att dra upp byxorna och började gå iväg, men vi lyckades uppmärksamma polisen på honom. Tajmingen var jättebra och de grep mannen.
I efterhand har tankarna på vad som kunde ha hänt hemsökt Johan.
– Det värsta är att jag egentligen inte skulle ha följt med ut och jag vill inte tänka på vad som kunde ha hänt om min flickvän hade gått ut själv. Det var tack vare vår hund som vi upptäckte blottaren, annars hade vi nog inte sett honom, berättar Johan.