Det tycks förvisso ha löst det akuta problemet med den eroderande marken. Men det drog också igång en rättslig tvist med såväl kommunen som med en granne.
Kommunens bygglovsenhet kände inte till murens uppkomst förrän villafastighetens granne gjorde en anmälan. Byggnadsinspektören som hälsade på, fann en 24 meter lång mur vars högsta punkt var en och en halv meter. Den gick inte för sig, tyckte inspektören.
Enligt tomtens byggnadsplan från 1950-talet är marken prickad där muren byggts. Det innebär att den inte får bebyggas.
En sådan mur är dessutom bygglovspliktig och något lov hade inte sökts. Det gjordes först efter att myndigheten blivit varse murens existens.
Dåvarande byggnadsnämnden sa då ja till bygglov. Och den sanktionsavgift som fastighetsägaren blivit påförd – drygt 7 700 kronor – skulle inte behöva betalas. Det ska byggnadsinspektören ha meddelat över telefon. Och ett muntligt löfte ska väl gälla?, frågar sig fastighetsägaren.
Ärendet hade kunnat stanna där. Men grannen överklagade bygglovet och fick rätt av både länsstyrelsen och mark- och miljödomstolen. Bygglovet revs upp.
Nu står därför fastighetsägaren inför en ny kommunal prövning utifrån plan- och bygglagens bestämmelser. I veckan tar bygg- och miljönämndens politiker ställning i frågan, och väntas då fatta beslut om ett rättelseföreläggande mot fastighetsägaren.
Det innebär att muren ska tas bort, vilket fastighetsägaren redan är inställd på. Det innebär också att sanktionsavgiften kvarstår, vilket han protesterar mot med hänvisning till det muntliga löftet.
Tomtägaren får ett halvår på sig att ta ner muren trots att han menar att det kommer att ta längre tid på grund av efterarbetena. Och problemet med erosionen kvarstår.