Plats: Bokvägen, Nävertorp. Utanför gruppboendets entré: Mats Fhinn, på huk.
Han tar fram pocketkameran och fotograferar. Trappsteget i kamerans fokus är bara ett av många exempel på tillgänglighetsbrister i vård- och omsorgsförvaltningens verksamheter.
– Höga trösklar vid entréer är ett av de största problemen. Det är nästan aldrig tröskelfritt in till de äldre byggnaderna, säger Fhinn som arbetar med förvaltningens fastighets- och säkerhetsfrågor.
Han är också utredare och har analyserat resultatet av den stora tillgänglighetsinventering som personalen har gjort på sina arbetsplatser. Nu ilar Fhinn runt och tar exempelbilder för politikerna att titta på.
Bristerna är på pappret alarmerande många: cirka 1 000. De finns i alla 54 verksamheter som inventerats: i äldre- och serviceboenden, gruppbostäder och i dagverksamheterna.
Dessa är lokaler där en fullgod tillgänglighet är viktig, förstås för brukarna och personalen själva men också för besökarna. Också lagstiftarna ser med allvar på frågan: i ett otillgängligt samhälle stängs personer med funktionsnedsättning ute från möjligheten att delta på likvärdiga villkor.
– Tidigare har vi framför allt tittat på tillgänglighet utifrån fysiska funktionshinder. Det som kan utläsas av inventeringen är särskilt sådana brister som kan drabba personer med syn- och hörselhinder. Det finns många saker att fundera på, tycker Fhinn.
Många av bristerna i inventeringen är lätt avhjälpta och behöver inte kosta mycket. Det gäller sådant som skyltning, trösklar och glaspartier som inte är markerade.
Men det finns också mer omfattande brister som kan bli avsevärt dyrare: den stora avsaknaden av handikapparkeringar, automatiska dörröppnare, taktil information, hisslarm och ledstråk utomhus.
Somligt kan falla på fastighetsägarna att bekosta. Katrineholms fastighets AB har i en preliminär beräkning för egen del landat vid 7,6 miljoner kronor.
I den ingår till exempel 900 000 kronor för 20 automatiska dörröppnare, 150 000 för vart och ett av de 31 köken som inte kan användas av personer i rullstol, 170 000 för de 34 p-platser som saknas.
– Man måste fråga sig om det är ett absolut krav att sådant ska finnas överallt. Så är det inte. Det som i inventeringen framstår som en stor brist, kan i själva verket vara precis vad vi har efterfrågat hos fastighetsägaren och fått tillgodosett.
Mats Fhinn anser att inventeringen är mycket värdefull för det fortsatta arbetet med tillgängligheten. Men han understryker att felmarginalerna i den kan vara bred. Skälen till det är många.
Ett är att arbetet med inventeringen pågick i mer än två år. Under den perioden kan flera av bristerna ha åtgärdats. Ett annat skäl är de kontinuerliga ändringarna i lagstiftning, regelverk och byggnormer.
– Reglerna säger att den lag som gällde vid tiden för byggandet ska gälla fortfarande. När till exempel Yngaregården byggdes 1960 fanns inget krav på taktil information i lokalerna. Saknas den är det inget regelbrott. Men det noteras som en brist i inventeringen.
Den mänskliga faktorn påverkar också inventeringens resultat, både i fråga om hur personalen har besvarat kommunledningsledningsförvaltningens enkät och hur frågorna är utformade. Hur många bristerna i verkligheten är, återstår att se när förvaltningen nu ska börja checka av dem för att åtgärda problemen.
– Jag är mycket nyfiken på att se hur många de visar sig vara, säger Fhinn.