Egentligen finns bara ett sätt att slippa vägskador från aggressivt växande rotsystem.
– Det är att inte ha någon sådan växtlighet alls i gatans närhet, säger Håkan Stenström, kommunens trädgårdsarkitekt.
KK berättade nyligen om problemen för cyklister och gångtrafikanter på Trollebergsbron. Där på västra förbifarten mellan SKF och Finjas betongfabrik har rötter från havtornsbuskar sprängt sönder drygt 50 meter av asfalten.
Som det är nu, studsar cyklarna fram över bulorna och för gångtrafikanterna är snubbelrisken skyhög.
GC-banan ska rustas före årsskiftet, lovar Trafikverket. Kanske löser det problemet, kanske inte. Och det är långt ifrån bara Trollebergsbron som är rot-minerad mark i Katrineholm. Efter tips av läsekretsen har vi tagit en titt på ytterligare två platser.
Mellan Åsporten och Furuliden är Trafikverkets gång- och cykelväg utsatt för skador liknande de på viadukten vid västra industriområdet. Här är det rötter från tall som gör en sträcka av GC-vägen till något av ett vågspel att passera. "Jag har cyklat där i halvskum belysning och nästan åkt av vägen för de gupp som har bildats av rotsystemen", beskriver en läsare.
En annan väg som är anfäktad av rötter är den kommunala gång- och cykelbanan genom Sveaparken. Vid lekplatsen har rötterna från ett träd dragit iväg över GC-banan, rest sig genom asfalten och skapat en kraftig förhöjning.
Service- och teknikförvaltningen flera gånger grävt bort rötterna, lagt på nytt grus och asfalterat på nytt. Men problemet återkommer. Över växtkraften hos rötterna och de vägar de tar kan människan inte råda.
– Det kapillärt stigande grundvattnet går uppåt och under asfalten finns det väldigt mycket rötter. De trivs där det är varmt och gott och fuktigt. Vissa rötter klarar att lyfta både asfalt och betongplattor, beskriver trädgårdsarkitekten.
Pil och poppel är särskilt besvärliga. Dessa träds rötter är kända för att vara aggressiva och kunna orsaka stora skador på beläggningsytor och kantstenar. Men det finns inget annat att göra för kommunen, Trafikverket eller enskilda väghållare än att gilla läget, gräva upp och fylla igen – och hålla tummarna.
– Alternativet är att helt ta bort träden. Men dem ska vi vara rädda om, säger Håkan Stenström.