Det blev ett abrupt slut på hennes mångåriga lärargärning på Södra skolan. Hon har inte jobbat en timme där sedan den där oktoberkvällen. Då väntade en lång väg tillbaka till att hon skulle må bra igen.
Cissie Brunosson ringde till sitt jobb och sa att hon nog skulle komma onsdag eller torsdag. Längre skulle hon inte kunna vara borta. Men hon blev sjukskriven för utmattningsdepression.
– Jag hade tur som träffade en bra läkare som förstod vad det handlade om. Jag träffade också en beteendevetare som lärde mig att lyssna på mina egna tankar, och att våga släppa, våga lita på andra.
Innan dess hade hon inte en sjukdag och sa aldrig nej till något,
– Jag hade många fysiska symptom i flera år. Eksem, jag började höra dåligt, fick jättekonstiga utslag på näsan. Förstod inte vad jag läste.
Läs mer: Stress vanligaste sjukdomsorsaken (PLUS)
Första månaden gjorde hon nästan ingenting. Gick inte ut.
– Läkaren hade sagt att det är bra om du kommer ut, sådär en 20 minuter på dagen.
När grannen bad om hjälp med sin hund, om Cissie kunde ta ut den en stund på lunchen dagen därpå, blev det början till en god vana. Grannen visste nog vad hon gjorde tror Cissie Brunosson. Hon kom igång och gick ut med hunden varje dag fastän hon inte var överförtjust den där första gången.
– Jag hade ett mål på dagen: jag gick ut med hunden. Då gjorde jag något bra. Sen behövde jag inte göra något mer. Men det var en utmaning att tänka så.
Att ha förståelse hemma är mycket viktigt understryker hon, annars tar det längre tid att komma tillbaka. Hon hade den förståelsen, och hundraprocentig stöttning av sina kamrater i Katrineholmsrevyn. Från jobbet var det sämre. Det har nog sin förklaring i den höga arbetsbelastningen tror hon.
– Det kan jag erkänna; jag kände mig lite bortglömd.
Hörde hon något därifrån var det som förfrågan om när hon skulle börja jobba igen.
– Jag tror inte att jag kommer att jobba på en högstadieskola någon gång mer i mitt liv, säger Cissie Brunosson.
Stressnivån är såg hög och stämningen så präglad av det förklarar hon. Hon upplevde att hon till sist blev någon hon inte gillade.
Cissie Brunosson var helt sjukskriven till augusti året därpå. Då började hon arbetsträna två timmar om dagen, på ett helt nytt ställe.
– Läkaren sa jag kommer att sjukskriva dig tills du känner lust igen. Jag tänkte att den där lusten, den kommer inte att komma. Men det gjorde den.
I dag har hon en heltidstjänst som pedagog, är tjänstledig på måndagar för att jobba med revyn, som hon är producent för, och mår bra.
Det ligger mycket prestige i att stå pall för allt, konstaterar hon.
– Sätt stopp! Och tänk! Det vill jag skicka med.
Andra reagerade på det de såg.
– Mamma. Och min man. Men man har ju alltid en förklaring till varför det är så här just nu. Ibland fick man råd, men det blev "jag hör vad du säger, men det gäller inte mig". "Jag är ju så duktig, så kom inte till mig och säg att jag ska ta bort saker." Det är så sjukt!