Den senaste tidens debatt om akuten på Kullbergska har rört upp mycket känslor. Inte minst känslan av att sjukhuset har varit utsatt för en systematisk nedmontering de senaste 20 åren.
1998 lades exempelvis BB och förlossningsavdelningen ner på grund av att antalet förlossningar var för få.
2000 försvann den akuta operationsverksamheten och Kullbergska genomförde bara planerade operationer dagtid. Den mesta jourverksamheten har försvunnit på kvällar och helger, såväl kirurgi och ortopedi som barnläkare.
2008 stängdes den psykiatriska slutenvården, avdelning fyra.
Intensivvårdsavdelningen slogs samman med akuten 1997 till IVAK som politikerna beslutade lägga ner 2009. Sedan dess har antalet akutvårdsplatser minskat från runt åtta platser till dagens fyra.
– Ännu fler platser fanns tidigare då vi hade akutkirurgin i huset, säger Dan Hegewald, chef för medicinkliniken på Kullbergska. Sjukhuset har anpassats till vad vi ska använda det till, sen kan man diskutera om man vill kalla det nedmontering.
År 2008 föreslog tjänstemännen nedläggning av ögon- och hudmottagningen samt den reumatologiska verksamheten för att spara 100 miljoner kronor. Eldsjälen Peter Gahnfelt ryckte ut med protestlistor och politikerna backade.
2009 kom ett politiskt beslut att ta bort anestesijouren. Återigen klev Gahnfelt fram i täten för protesterna som fick politikerna att backa.
Det senaste året har den tidigare topprankade hjärtvården halkat ner från en första plats till en 24:e plats på Swedehearts kvalitetsindex. Anledningen är att tre av kardiologerna på Kullbergska slutat och att nu enbart en finns kvar.
Dessutom har antalet vårdplatser halverats sedan år 2000, visar statistik från landstinget.
Just nu finns 62 disponibla vårdplatser att jämföra med 132 platser år 2000, varav 20 var psykiatriska. I dag finns inga psykiatriska platser kvar alls.
Oppositionslandstingsrådet Magnus Leivik (M) medger att det förekommit en successiv nedmontering av Kullbergska genom åren.
– Jo, så är det ju. Det jag saknar är en proaktiv politik för Kullbergska, inte bara en passiv politik där alla säger sig vara för. Jag efterlyser en agenda där politiken motverkar tendenser till ökad centralisering eftersom det finns en sån utvecklingskraft inom sjukvården när det krävs alltmer specialisering, säger Magnus Leivik.