Den första träffen var 1977 och då deltog lärarinnan, den legendariska Gertrud Jarl. Denna gång, den 2 september 2022, samlades 13 av de ursprungliga kamraterna vid Dufweholms herrgård i Katrineholm. Några har avlidit, några var sjuka och några hade andra förhinder att delta. Avgångsklassen 1955 hade 22 elever.
De som deltog var pigga och glada att träffa kamraterna igen, 67 år efter skolans slut. På senare tid har träffarna hållits vartannat år men på grund av pandemin var det nu tre år sedan man träffades senast. Roliga minnen berättades med åtföljande skratt. Att träffarna ordnats och lockat kamraterna så många gånger betyder att det är roligt men till stor del beror det också på den ihärdige organisatören Erling Sundgren, numera bosatt i Örebro. Några av kamraterna är fortfarande bosatta i hjärtat av Södermanland, fyra bor fortfarande i Valla, några i Katrineholm och Flen. Annars är kamraterna spridda från Halmstad till Gävle.
Kamraterna är födda 1942 och fyller således 80 år detta år. Man skulle kunna tro att samtalsämnena är uttömda efter alla träffar men det finns alltid något nytt att berätta, livserfarenheter, skämt om lärare och om den gamla skolan i Valla. Skolan låg vid infarten från Sköldinge. Första byggnaden uppfördes 1901 till en kostnad av 16 000 kronor. År 1913-14 utfördes en till- och ombyggnad som innehöll en samlingssal. I entreprenadhandlingarna kallas salen för "kommunsalen" men det blev sedan kyrksalen. Man kan läsa i protokoll från 1914 att den andra etappen av utbyggnaden besiktigades i augusti 1914, samma år som första världskriget bröt ut. Man hann få skolan färdig före kriget. Ombyggnaden 1914 kostade 35 000 kronor. Det fanns bara fem skolsalar, så klasserna 5 och 6 fick gå tillsammans. 1932 blev det sex klassrum, då togs även lärarinnebostaden på övervåningen i anspråk som skolsal. Toaletterna var torrdass i ett hörn av skolans tomt. När Valla nya skola byggdes 1959, upphörde skolverksamheten och när Valla kyrka togs i bruk 1962 hade också kyrksalen gjort sitt. Gamla skolan revs i början på 1980-talet.
Klasskamraten Jan-Erik Isaksson visade en krönika med bilder och text och berättade om sitt fantastisk innehållsrika och äventyrliga liv vilket är svårt att här kortfattat återge. Han började som springpojke vid Konsum men redan som 16-åring tog han jobb på ett fartyg som låg i Oxelösund. Han fick se stora delar av vår värld. På den tiden låg fartygen länge i hamn. Sin 18-årsdag firade han i Sydney. Efter bland annat äventyr i det apartheidstyrda Sydafrika kom Jan-Erik hem och bosatte sig i Västerås. Han gifte sig och hade olika försäljningsjobb. Han fick möjlighet att vidareutbilda sig och började efter en tid att läsa teologi vilket inte var avsikten från början. Det var inte enkelt, familjen hade växt och ekonomin skulle gå runt. Jan-Erik prästvigdes i Västerås domkyrka 1980 och fick sin första tjänst som kyrkoadjunkt i Hallstahammar. Efter en tid blev han komminister i Skattungbyn i Orsa församling där han också blev ombedd att bli politiker i kommunen. Jan-Erik och hans fru var uppskattade i Skattungbyn men det var också en tid med påfrestningar. År 1992 blev Jan-Erik utsedd till kyrkoherde i Hedesunda där han blev kvar i 18 år plus vikariat. 1995 startade han Sinnesrogudtjänster i Staffanskyrkan i Gävle som pågick i 20 år och blev mycket populärt, kyrkan var ofta fullsatt. Tänk vad mycket skolkamraten Jan-Erik har hunnit med och livet är inte slut än.
Kamraterna var överens om att mötas igen om två år, alltså år 2024. Vi tänker inte sluta för att vi fyllt 80 år.