Hembakad rabarberkaka står på dagens fikameny.
Det tar en stund att ta in allt när man kliver in i fikets tågvagn inne i Godsmagasinet. Här samsas loppisfynd med antika möbler i en salig blandning.
– Allt här är till salu. Både jag och Alva är loppisknäppisar som gillar unika prylar. Här får jag utlopp för min kreativitet, berättar Johanna Garmland.
Snäckaskarna är till salu som alla andra loppisfynd i vagnen.
När hon och dottern Alva Bergman bestämde sig för att öppna kafé i tågvagnen var det snabba ryck. Under två intensiva veckor har allt gjorts klart till premiären den 1 maj.
– My good, vi jobbade från 04 på morgonen till 23 på kvällen. Det var grejor överallt och allt jag bakat gick åt på en dag, säger Alva Bergman och slår sig ner för en stund.
Som 27-årig trebarnsmor är Alva van vid många bollar i luften. Strax intill kavar hennes ettåring Bill runt och ler nöjt med sina fyra risgrynständer.
Ombord på det för jämnan parkerade tåget serverar Alva Bergman fika.
Trots att duon precis har öppnat för dagen, har de första gästerna redan slagit sig ner i varsin sammetsfåtölj. Det är en strid ström som trillar in under förmiddagen och det serveras både påtår och tretår.
– Man får dricka så mycket kaffe man vill, vi har ju så små koppar, säger Johanna.
Målet är att Rum för resande ska bli ett stammisfik för alla, från pensionärer och de som är på hundpromenad till föräldralediga. Utanför vagnen finns ett helt möblemang för små gäster, ritpapper och trehjulingar som man kan hoja runt Godsmagasinet på.
– Jag vill att föräldrar ska känna att man inte är till besvär, för det är man ju överallt annars när man har vilda barn, säger Alva och ler.
Orientaliska mattor och robusta bänkar finns på "uteserveringen" inne i Godsmagasinet.
Hon är den som bakar allt fikabröd och vet hur hon vill ha det.
– Jag har alltid bakat, det är min hobby. Det ska vara nyttiga, rejäla, mackor och gott hembakat är prio ett. Folk ska säga att "Den där rabarberkakan åt jag på Rum för resande".
Vid ett bord med snäcklampa har Mattias Lindh från Vingåker slagit sig ner med en vän.
– Det här är ett fantastiskt ställe och jag älskar den här lokalen. Det är som att fika i ett vardagsrum. För 30 år sedan spelade jag och mitt band Wild rats på Regnskogsgalan här i godsmagasinet, berättar han.
Kaféet Rum för resande driver Alva Bergman tillsammans med sin mamma Johanna Garmland.
På sitt sätt är Rum för resande ett eko från det anrika Söderbergs konditori på Drottninggatan.
– Det var mysigt, omhändertagande och hade mycket konstiga grejor. Jag och min bror Daniel är ju mer eller mindre uppvuxna på Söderbergs, för det låg vägg i vägg med mammas och morfars guldsmedja. Tanterna på fiket var som våra barnflickor och vi drack choklad och tittade på målningen Grindslanten, berättar Johanna Garmland.
Charlie Chaplin står lutad mot entrén till ett brokigt universum och nytt vattenhål i Katrineholm.
Nu är hon och dottern Alva på god väg att skapa ett nytt stamställe för katrineholmarna. Johanna avslöjar att det är Alva som håller i taktpinnen
– Alva har ju varit tant sen hon föddes, så det är hon som håller ordning här, säger Johanna och får snabbt svar på tal.
– Nån måste ju vara det och min inre tant är ju resultatet av din uppfostran, säger Alva och skrattar.
Hembakat är A och O för Alva Bergman.
Hembakat är A och O för Alva Bergman.
De ger sin förklaring till varför fiket heter Rum för resande.
– Det här kaféet är ett rum i en vagn för resande, och vi är ju alla på en inre eller yttre resa i livet eller verkligheten, förklarar Johanna Garmland.
In genom dörren virvlar Monkan Karlsson in för ett blixtbesök.
"Jag tänker ta hit mina stick- och virkkompisar, fast då behöver vi ett garnlager här!", säger hon till Johanna Garmland. "Det löser vi", lovar Johanna på studs.
Utanför vagnen finns ett helt möblemang för små gäster, ritpapper och trehjulingar som man kan hoja runt Godsmagasinet på.
Utanför entrén till Godsmagasinet blommar häggen löftesrikt.
Kaféets infolapp är utformad som en sekelskiftesbiljett till ingenstans och överallt. I snirkligt typsnitt utlovas magiska möten och tokigheter.
– Målet är inte att bli miljonärer på det här, det är mer ett livsprojekt. I lördags blev det som vi drömt om. Full kareta med barn som lekte och ensamma gäster som träffade nya bekanta som de pratade med i timmar, säger Johanna nöjt.