Kurirens serie om livet på förskolan Påfågelns avdelning Katten fortsätter. Del tre av fyra har fokus på personalen. Denna tisdag är det full rulle, precis som vanligt. Kattens barn, som är 19 till antalet i höst, klär sig i galonisar och fleece för utevistelse. Efter ett par timmar väntar sångstund, därefter lunch, och så lunkar dagen på.
Men bakom den rutinstyrda ytan – rutiner är viktiga för små barn men också för att personalens arbete ska fungera – pågår massor av arbete med pedagogik och utveckling.
Alla som jobbar på Påfågeln har uppdrag som exempelvis språkombud, kulturombud eller skyddsombud. Gruppmöten och reflektionstid finns i schemat. Analysen är en viktig del i den pedagogiska dokumentationen av verksamheten och barnen. De små ska ju rustas för att bli stora.
Det är förhållandevis vanligt att jobbet hänger med över tröskeln hem.
– Man jobbar ganska mycket i huvudet, säger förskolläraren Elin Melwinsson som blev klar med sin utbildning 2008.
Sedan förskolans läroplan reviderades 2010 har förskollärarna fått mer svart på vitt vilket ansvar som ingår i deras jobb. Ett exempel på vad det har lett till är kvalitetssatsningen på utvecklingssamtal. 14 förskollärare i kommunen har fått utbildning i att leda samtal. De nya kunskaperna ska förmedlas till alla så att förskollärarna jobbar enhetligt med samtalen.
En annan förändring är att förskolorna i Sandbäcksområdet har fått verksamhetsutvecklare. På Påfågeln finns fyra, en per avdelning, som träffas varannan vecka och jobbar för att verksamheterna utvecklas åt rätt håll. De andra veckorna träffas lagledarna på området för att driva den pedagogiska verksamheten framåt.
Dessutom byggs en årsplan upp med återkommande aktiviteter. I planen skapas grundstrukturer för ett gemensamt förhållningssätt.
– Man tar ut den minsta gemensamma nämnaren så att barnen ska känna igen sig på alla avdelningar. Det handlar om vad vi har för barnsyn, säger förskolläraren Katarina Nyberg Norgren.
Här ingår även kvalitetsarbetet med förskolan, arbetet med Qualis som är ett verktyg för att kvalitetssäkra skolorna, samt just nu även en titt på föräldrainflytande och kommunikation.
Katarina Nyberg Norgren var barnskötare i många år men bestämde sig för att plugga vidare. 2012 blev hon färdig förskollärare. Både hon och Elin Melwinsson konstaterar att arbetet är mångfasetterat. En grund är att dokumentera barnens utveckling och följa hur de når strävansmålen, inte bara på gruppnivå.
Förskolans stora grupper har länge varit i centrum för kommunpolitikernas uppmärksamhet. En stor utbyggnad ska göras nästa år. Den välkomnas förstås av Kattens personal.
– Jag skulle önska att vi kunde se individen lite mer. Vårt jobb är så tillfredsställande, men liksom i många andra yrken skulle vi behöva mer tid, säger Elin Melwinsson.
Ansvar för disk och plock i samband med måltider, men också delvis för städning, tar tid från förskollärarnas uppdrag.
– Det blir en stress. Vi vill lägga vår tid på barnen.
Personalen försöker dämpa stressen genom att få in pedagogiken i sysslorna. Barnen kan hjälpa till att hålla i dammsugaren och sortera bestick.
Men även om stressen är närvarande i vardagen ligger glädjen alltid på lut. Elin Melwinsson och Katarina Nyberg Norgren säger, nästan i kör:
– Vi är så bra på att se det lilla i det stora. Och så har vi ju så roligt. Vi skrattar nästan jämt.