Kravet på att vara flexibel ställs på både personal och elever. För IM, som programmet förkortas, skiljer sig från andra gymnasieprogram genom att nya elever tas emot under hela läsåret.
— Det kom en i dag, berättar läraren Åsa Carpman när Kuriren besöker lärarlagets veckomöte.
IM, introduktionsprogrammet på Duveholmsgymnasiet, hette till 2011 IV, individuella programmet. Precis som då är det till för elever som behöver läsa in grundskolekompetensen innan de kan börja på ett nationellt gymnasieprogram.
IM är egentligen fem program i ett: yrkesintroduktion som ska lotsa vidare elever till ett yrkesprogram, preparandutbildning för motiverade elever som saknar godkänt betyg i något enstaka ämne, programinriktat individuellt val för elever som har lite längre kvar till gymnasiebehörighet, individuellt alternativ för elever som mer eller mindre har tappat motivationen till studier, samt språkintroduktion för nyanlända till Sverige. Uppdelningen fanns även på IV-tiden, men lärarna upplever att den nu är mer tydlig.
Katrineholm har många nyanlända elever, och därför utgör språkeleverna en stor del av de totalt runt 140 eleverna. För många av dem kan utbildningen vara den första trygga punkten i Sverige.
— De tyr sig till oss. Det är ett stort och häftigt uppdrag vi har, säger Åsa Carpman.
Viktigt för lärarna är att få eleverna att känna att det är okej och viktigt att gå introduktionsprogrammet.
— Det är inte sista utvägen, utan ett steg på vägen, påpekar Tina Krantz.
Hela arbetslaget nominerades till bildningsnämndens kvalitetspris för sitt arbete med att ta emot nya elever och för sitt samarbete i laget. Arbetslaget vann inte, men har under året fått motta ett annat pris, Facklan, från Lärarförbundets lokalavdelning.
Den goda stämningen är en förutsättning för framgången.
— Man måste tycka att det är roligt att jobba här. Annars funkar det inte, säger Sonja Johansson som när Kuriren hälsar på har tre dagar kvar till pension och som vet att hon kommer att sakna jobbet.
Hon är imponerad över kollegernas förmåga att alltid anpassa sig efter nya elever och gruppsammansättningar.
— Det är aldrig någon som ger upp, säger hon.
— Nä, efter kafferasten är det bra igen, säger Tina Krantz och arbetslagsledaren Lillemor Sjögren tillägger blixtsnabbt:
— Och då är det snabbkaffe, ska du veta.
Lärarna vill lyfta fram eleverna, som kämpar med studierna trots att de kanske är helt nya i Sverige och har svåra upplevelser bakom sig, eller trots att de har haft en uppförsbacke under hela grundskolan.
— Många är duktiga och motiverade och vill lära sig mycket, säger arbetslagsledaren Taki Mohammed.
— Alla här brinner för att ge eleverna så mycket som möjligt.
På en utbildning med elever från 13 nationaliteter och många olika bakgrunder är det lätt att tänka att det ofta blir konflikter. Men Örjan Persson berättar att det ytterst sällan blir bråk på IM.
— För många blir nog skolan en frizon. De vill inte ha lov, säger Sonja Johansson.
— Språkeleverna är otroligt duktiga på att ta hand om varandra, säger Åsa Carpman.
Det är positivt, men samtidigt ställer de ständiga förändringarna enorma krav på eleverna, säger Sonja Johansson.
Lärarna skulle önska ännu mer studiehandledning i modersmål, för i dag kan flytet i undervisningen ibland fungera bara tack vare elevernas omtanke om varandra. Arbetslaget ser också ett behov av större marginal i grupperna, för att undvika en dominoeffekt när nya elever anländer.
Hand i hand med flexibiliteten som ledord för undervisningen går lärarnas visshet om att de gör ett bra jobb. Att före detta elever hälsar på för att berätta hur det går för dem är ett kvitto på det.
— Vi trevar oss fram. Men vi är ändå trygga i det vi gör, säger Sonja Johansson.
Det här är sista delen i serien om de elva arbetslag och lärargrupper som nominerades till kvalitetspriset. Det går till en grupp pedagoger eller ett arbetslag som har varit särskilt framgångsrika i arbetet med att nå högre måluppfyllelse.