Enligt förhandssnacket ska Katrineholmsrevyn vara yngre, fräschare och bättre än någonsin. Kaxigheten som har sipprat ut från repetitionslokalerna var ingen chimär, och finns med på scenen när det blivit dags för premiär. Revygänget möter alltså publiken med gott självförtroende vilket samtliga nummer i den mycket långa föreställningen vinner på.
Det är en stor ensemble som står på Tallåsaulans scen. Sju skådespelare/sångare, åtta dansare och fyra musiker, det blir sammanlagt 19 personer. Alla utom musikerna har flera uppsättningar scenkläder, frisyrer och sminkningar, dessutom rullas garderober, receptioner, soffor, golfbagar, barstolar och dörrar ut och in mellan numren, så mängden arbetstimmar som är nerplöjda i årets revyföreställning går knappt att överskatta.
Som tur är kan alla som har jobbat hårt och ideellt med Så himla mycket bättre känna tillfredsställelsen i att det har gett resultat. De som står på scenen kan göra det de ska, delvis tack vare en proffsig inramning.
I ensemblen hittar vi i år en del nya ansikten, både bland dansarna och skådespelarna. En som utmärker sig är 17-årige Rasmus Broström. Vi visste redan från hans medverkan i kören Team Gabriel under fjolåret att killen har sångröst, kan dansa och besitter en rejäl portion karisma och charm. I Katrineholmsrevyn får han också visa att han kan agera och har tajming. Ett revylöfte att hålla ögonen på för framtiden.
En som redan visat vad han går för och har samma mångsidiga scenbegåvning är Jeff Lindström, som återkommit till Katrineholmsrevyn efter ett års uppehåll. Jeff Lindström har utvecklats som skådespelare och övat upp sin förmåga att imitera och härma. Ett av de roligaste inslagen i årets revy ingår i titelnumret, där Jeff gör ett underbart porträtt av Erik Hassle (en pikant detalj i sammanhanget är att han är regisserad av Eriks mamma Monica Hassle).
Lena Andersson, Niklas Johansson, Linda Råsberg och Hanna Eriksson lockar alla till både skratt och eftertanke, men årets mest lysande stjärna är trots allt Cissie Brunosson. Hon har aldrig varit bättre än i monologen Kravfyllt i första akten eller som karltokig bystdrottning i sångnumret Panelhönorna i andra akten. I Så himla mycket bättre slipper Cissie Brunosson hela tiden spela återhållna och stela karaktärer typ drottning Silvia, utan får även släppa loss mer och använda ett yvigare kroppspråk.
Har jag då inga invändningar? Jo. Jag tycker att föreställningen är alldeles för lång. Det är för många nummer och några sketcher blir för långrandiga. Dessutom hade det inte skadat med ytterligare något lokalt inslag. Dahlström och gänget slipper nästan undan helt! Det är dock bara fläckar på solen.
Med riktigt duktiga sångare som primadonnan Linda Råsberg, estradören Jeff Lindström och charmören Rasmus Broström och med Thomas Ronach (han är bland annat jättebra på att arrangera smaskiga potpurrier) som kapellmästare för en tajt revyorkester, plus en skicklig dansgrupp, som i Cia Ronachs koreografi lyfter föreställningen visuellt, blir revyn en totalupplevelse. Jag har svårt att tänka mig att många andra lokalrevyer från svenska småstäder kan matcha Katrineholmsrevyns mest spektakulära nummer i år.