Som Kuriren berättade i slutet av augusti har säkerheten på 805 av Katrineholms 7000 lyktstolpar testats. Meningen är att samtliga stolpar de närmaste åren ska undersökas, när ekonomin så medger.
Ett företag som är specialiserat på ämnet har med en maskin både dragit och tryckt på stolparna för att undersöka i vilket skick de är, allt för att undanröja risken för att någon stolpe förr eller senare faller i hård blåst och skadar någon.
Det färska besiktningsprotokollet visar att 17 av stolparna var i så dåligt skick att de togs bort direkt för att ersättas med nya.
93 stolpar bedöms hamna i kategorin som bör ses över de närmaste månaderna, men vars skick inte är akut dåligt.
Runt 650 av stolparna hade inga anmärkningar alls.
Att kissande hundar kan orsaka lyktstolpshaveri är inget man går och tänker på till vardags. Men så är det.
– Hundkiss påskyndar problematiken. Det står för kanske 40 procent av orsaken, säger Daniel Lagmyr på service- och teknikförvaltningen.
Att hanhundar som lättar på trycket bidrar till sönderrostande lyktstolpar blir tydligt på typiska rastningsstråk. Första lyktstolpen är i regel den som är mest illa däran.
Men Daniel Lagmyr vill tona ner hundkissets påverkan, och konstaterar att det inte bara är salter från urin utan även vägsalt, allmänt slitage, dåliga fundament och ålder på stolparna som gör sitt till.
– Det bästa vore om det gick att undvika att hundar kissar på stolparna. Men det kan inte funka.
Mycket hundkiss blir det dock i Katrineholms kommun; enligt Jordbruksverket har drygt 2000 kommuninvånare drygt 3000 hundar i sin ägo.
Mest populära, efter blandrashundar, är labradorer, schäfrar och golden retrievers.