Det är ungdomar som det "finns hopp om" som lämnar sin hemkommun för att studera. Det är en vanlig inställning hos vuxna i kommunerna utanför storstadsområdena, upptäckte Lotta Svensson när hon undersökte vad exempelvis kön och klass har för betydelse för ungdomars flytt från landsbygden.
– Men vad säger det om de som stannar? Jag tror att vuxna säger detta lite oreflekterat många gånger, sa Lotta Svensson när hon föreläste för lärcentra i hela landet.
Hon har främst studerat läget i Söderhamn och några Smålandskommuner, men har också skaffat sig en bild av hur det ser ut i hela landet.
Och läget är sig likt var hon än tittar: många ungdomar flyttar till storstäderna och få kommer tillbaka. De ser flytten som en utveckling, ett sätt att slippa det de uppfattar som småstadens inskränkthet.
Men det är förstås långt ifrån alla som väljer att flytta. De som stannar känner sig sedda: "När man är i Stockholm då är man en i mängden – men här är man någon", uttryckte sig en "stannare" i Lotta Svenssons forskning.
Att få "stannarna" att känna sig delaktiga i samhället och att få fler som flyttar att stanna kvar är således en präktig utmaning för de över 250 kommuner som finns utanför storstäderna.