– Det finns betydligt fler hemlösa i Katrineholm än man kan tro, säger Birgitta Källberg som tillsammans med andra startade soppköket i november förra året.
Siffran på antal hemlösa varierar beroende på vem man frågar, framhåller hon. Till soppköket kommer människor som inte har någon egen bostad, och EU-migranter.
– Flyktingar har vi inte sett så många än, säger Birgitta Källberg.
Hon är diakon som gick i pension för några veckor sedan. Kallet finns kvar hela livet, framhåller hon, så nu engagerar hon sig som frivillig. John Ogenholt ersätter henne på diakontjänsten. Han finns också på plats på tisdagskvällarna och möter människorna som kommer. Och de känner igen dem som kommer.
– Ser vi att någon är borta så frågar vi, 'har du sett den och den?', säger John Ogenholt.
Just den här tisdagskvällen väntas fler än vanligt till församlingshemmet, eftersom det är sista veckan innan pension och dylikt betalas ut. Besökarna har inte mycket att leva av varje månad.
– A-kassa, sjukpenning, det är ju så på marginalen, säger John Ogenholt.
De frivilliga, volontärerna, får skriva på ett papper om tystnadsplikt. Besökarna ska få vara sig själva, och prata om det som tynger dem. Att få ett lyssnande öra, stöd i att ta kontakt med socialtjänst och sjukvård, och möta en levande själ som ser den man är, det hör till den själsliga spis som ges.
Soppan puttrar och en doft av purjo och vitlök sprider sig i lokalerna. Grytan fylls på allteftersom fler grönsaker är skalade, skurna och hackade.
Kuriren har fått komma och träffa frivilliga som förbereder det som ska dukas fram denna kväll. När gästerna väntas får vi inte vara kvar.
Det går åt många morötter när 50 portioner soppa ska kokas. Conny Andersson är en av dem som ansar och skär grönsaker.
– Jag är gammal narkoman. Jag måste ha något att göra. Det hjälper ju mig också. Det känns bra att hjälpa andra, säger han.
Marianne Dahlander, 82 år och tidigare förskollärare, deltar med samma uppgift. Hon har blivit ensam, berättar hon. Att hjälpa till med soppköket passar henne bra.
– Här finns en värme och en gemenskap som gör att man trivs. Man blir glad av att tillhöra en grupp, säger hon.
Soppköket är en god cirkel som vidgas vid behov.