Daniel Eriksson är chef för polisens avdelning för grova brott i Nyköping och Katrineholm.
I slutet av juli har det gått ett halvår sedan någon sett den kvinna som försvann från Katrineholm i vintras.
Senast man vet att hon sågs var den 26 januari i år, då var hon i Katrineholm. Hon var skriven i en lägenhet i en Stockholmsförort, men vistades ofta i Katrineholm och har sin särbo här.
Hon har enligt Missing people ljust axellångt hår. Hon är cirka 170 centimeter lång och väger cirka 90 kg. Vid försvinnandet var hon klädd i brun lurvig jacka, gråa byxor och vita gympaskor.
Det finns uppgifter om att hon försvunnit tillfälligt tidigare, men då alltid kommit tillbaka. Men den 19 mars publicerade sökorganisationen Missing people en efterlysning efter henne, som dock inte lett någonstans. Inte heller polisens sökande har gett något, men i slutet av mars inledde polisen förundersökning om människorov gällande kvinnan.
– Vi gjorde det eftersom vi inte har en aning om var hon befinner sig. Vi måste ha en brottsrubricering för att kunna göra vissa saker i utredningen, säger Daniel Eriksson, chef för polisens avdelning för grova brott.
Tidigare har polisens utredare nämnt sådant som kontroll av bankkort, där polisen behöver inleda brottsutredning för att få tillgång till verktygen.
– Bankkort, det är en sådan sak vi kollar på. Men vi har inte fått några livstecken via det.
Någon misstänkt för människorovet finns inte.
– Vi har hållit förhör med personer i hennes närhet, men det har inte fört oss framåt, säger Eriksson.
Han fortsätter:
– Vi har ingenstans att leta. Det har funnits platser i närområdet som hon brukade vistas på, där har vi letat.
Snart är det ett halvår sedan kvinnan försvann.
Det rör sig om skogsområden i Katrineholmstrakten, där den saknade kvinnan varit ibland, men där hon inte finns nu.
Det finns alltså inga livstecken från kvinnan, men inte heller något som tyder på att hon är avliden, säger Daniel Eriksson.
– Skulle vi få misstankar om att hon avlidit, eller framförallt att någon gjort något mot henne, då skulle brottsrubriceringen ändras till mord eller dråp.
Lika vilse är Magnus Idebro från Missing people när det gäller var man skulle kunna börja leta efter kvinnan.
– Det finns ingenting att gå på. Ingen vet ens vilket håll hon gick åt. Det är konstigt att man går ut mitt i vintern så där. Man tar sig inte jättelångt om man inte är klädd för vinter.
Idebro har fått uppgifter, som inte är bekräftade, om att kvinnan hade med sig en bok och ett täcke när hon gick iväg.
– Man skulle behöva den lilla pusselbiten, till exempel att det låg en bok slängd i skogen eller ett täcke ligger någonstans där det inte ska ligga täcken.
Nu efter snart ett halvår börjar Idebro undra om kvinnan ens är kvar i trakten.
– Man måste ställa sig frågan om hon verkligen är kvar i Katrineholm. Hon hade koppling till andra platser. Är det någon som har sett henne någon annanstans? Det finns ju dessutom platser som människor kan söka sig till, som kloster. De kanske inte alltid talar om ifall människor är hos dem? Jag vill tro att de gärna hjälper till, men jag vet inte.
Kvinnan kan också ha gömt sig frivilligt, exempelvis i skogen.
– Men hålla sig undan i sex månader utan några rörelser på bankkontot, nja. Det kräver mycket stor planering på förhand, konstaterar Idebro.
Han hoppas nu att alla ska hålla utkik efter henne.
– Jag skulle vilja att folk i hela Sverige gör det, säger han.
Varken polisen eller Missing people vet ens i vilken riktning kvinnan begett sig. Magnus Idebro från sökorganisationen ifrågasätter att hon ens är kvar i trakten.