Omöjliga att toppa. Så har det sagts om Katrineholmsrevyns föreställningar de senaste åren. Lik förbaskat har revyn levererat en ny smällkaramell varje trettondagsafton som överträffat den föregående. Framgångarna har inte bara märkts i utsålda föreställningar och snack i fikarum i Katrineholm, nej Katrineholmsrevyn har gjort sig ett namn i hela Revysverige och prisats både som grupp och på individnivå. 2014 har verkligen varit Katrineholmsrevyns år, då man också stod som värd för Revy-SM.
Men, framgången har sitt pris, brukar man säga. Förutom att behöva brottas med skyhöga förväntningar hade den ideellt arbetande revyn redan hunnit bränna flera tunnor krut innan man ens börjat skissa på årets föreställning, "Full rulle". Lägg därtill att ensemblens primadonna, Linda Råsberg tackat nej till medverkan detta år på grund av studier på annan ort, och man förstår att det kan ha varit lite uppförsbacke för revygänget.
Glädjande nog har Katrineholmsrevyn ändå totat ihop en helt okej föreställning med ett flera verkliga toppnummer, varav minst ett par som absolut borde kunna gå på export till alla andra lokalrevyer runt om i Sverige.
För precis som vanligt är revyn bäst när man själv står för manus, och i programbladet hittar jag namn på flera lokala sketchförfattare. En är Marcus Enqvist som utvecklats för varje år som aktör, och nu även bidragit med en av kvällens roligaste sketcher, där två pensionärer födda runt år 2000 snackar sin generations förkortnings-svengelska fast med helt nya betydelser.
En annan är Pontus Kinnander som tillsammans med Cissie Brunosson stått för manus i de skruvade nyhetskavalkaderna som återkommer i showen under rubriken "Fritt ur hjärtat".
Musiken, dansnumren och sångerna brukar vara revyns starka kort. Det är de den här gången också, även om ingen riktigt axlar Linda Råsbergs uppgift som sångerska. Man har valt att inte "ersätta" henne utan låter Rasmus Broström stå för den mesta leadsången. Han fixar det, men tycks understundom sakna sin kvinnliga duettpartner.
När primadonnan med den stora rösten inte finns med i ensemblen spelar kvaliteten på sångerna och texterna desto större roll. Så bra då att Niklas Johansson har skrivit flera underhållande men samtidigt svidande texter!
Framför allt gillar jag sången "Snopp" som utvecklas till ett tungt inlägg i jämställdhetsdebatten, förklätt till lättsamt, traditionellt sång- och dansnummer av fyra herrar i frack och hatt. Där har vi kanske Katrineholmsrevyns bästa nummer någonsin. Roligt, smart, träffsäkert och viktigt.
Dansarna, koreograferade av Cia Ronach, bidrar med flera snygga och tajta dansnummer och stagar upp ensemblenumren med sång och attityd. Utan dem skulle det bli väldigt tunt.
Kapellmästare Thomas Ronach har piggat upp sin orkester med några av Katrineholms yngre musikprofiler, Olle Ronach, Johannes Annfält och Richard Forss, det bådar gott för framtiden.
Men, även om alla medverkande är bra och säkra på scenen och Niklas Johansson har överträffat sig själv som textförfattare, saknar jag ändå något i "Full Rulle". Och det är den där riktigt stora, glamourösa, paljettbeströdda upplevelsen som jag vet att Katrineholmsrevyn kan leverera.