Hon hängde med sin dåvarande man till Björkviks skjutbana. Han skulle skjuta in en av sina bössor. Då passade hon på att testa lerduveskytte tillsammans med en av de aktiva i skytteklubben på orten.
- Det räckte med en gång sedan var jag fast, minns Lena.
Varför var det så kul?
- Det var nog att det gick bra i början, jag fick en omedelbar respons när jag lyckades skjuta sönder en duva.
Efter ett tag gick hon med i Oppunda jaktskytteklubb. Hon skjuter i grenarna som kallas olympisk och nationell skeet men även i sporting och trapp.
Lena är med i klubbens styrelse och hjälper till med ungdomsverksamheten.
- För ungdomarna är jag en form av organisatör, jag ser till att de har tillgång till banan och har någon att skjuta med. Jag tar hand om dem som precis har börjat skjuta, berättar Lena.
Som 2-åring kom Lena till Flen och när hon var åtta år gick flyttlasset till Katrineholm som hon sedan varit trogen.
I unga år tyckte Lena om att träna: hon spelade fotboll, bandy, cyklade och tränade jujutsu. Träningsdosen låg på 15–20 timmar i veckan. Hon betraktade sig själv som den mest vältränade 15-åringen i hela Sverige.
Det som tog mest tid var fotbollen, det var det som hon tyckte var roligast. Hon var med och startade ett flicklag i KSK som 12-åring, efter några år gick hon över till DFK Värmbol och var med om att gå upp i division 2.
- Det var helt otroligt, vilken glädje det var att vinna en serie, säger Lena.
Hon var med i ett riktigt bra DFK-lag. Hon spelade bland annat tillsammans med Elisabet Skoog, Agneta Andersson och systrarna Gillberg, Carina och Gunilla.
Men redan som 17-åring lade Lena fotbollsskorna på hyllan. Orsaken var att hon var övertränad, hon var sliten både mentalt och fysiskt.
- Jag slutade över en natt i princip med allt. Jag körde för hårt, hade jag fokuserat på en eller två sporter hade det nog funkat, men fyra sporter – det gick inte.
Lena är undersköterska och just nu jobbar hon som personlig assistent. När hon väl jobbar är det långa pass, men det innebär i sin tur att hon har flera dagar ledigt däremellan.
Det är en fördel att ha hållit på med en bollsport när man börjar skjuta. Då har man med sig en viss koordination som också är viktigt i skytte, berättar Lena.
Att vara koncentrerad och fokuserad är viktigt i lerduveskytte och för att vara det krävs det att man är vältränad. Vid minsta tvekan eller blinkning försvinner chansen att träffa duvan som kommer i en väldig fart.
- Tidigare gick de i 90 kilometer i timmen men i år har hastigheten ökats ytterligare ett snäpp, säger Lena.
Det går inte att träna och skjuta hur mycket som helst.
- Varje skott kostar 2,20 kronor och jag anser att man bör skjuta 2 000 skott i månaden och då är man uppe i några tusen, och sedan har du resor och hotell att betala när du är ute och tävlar, säger Lena.
Hon jobbar med att tygla sitt humör på skjutbanan. Hon är beroende av hur hon inleder en tävling.
- Jag är lugn så länge det går bra, men börjar det dåligt brukar jag flippa ur. Jag brukar ha lite svårt i början eftersom jag är nervös, säger Lena.
Hon har planer på att åka runt på lite andra skjutbanor för att få lite variation i träningen. Det stora målet i år blir SM i skeet i slutet av augusti.