Det var i slutet av sommaren som en fastighetsägare grävde på sin tomt i Östra Vingåker, när han plötsligt hittade fem benbitar, samt en del andra saker som porslin och gamla skedar. Fastighetsägaren tog kontakt med polisen, som kom till fyndplatsen och fotograferade benen. Bilderna skickades sedan till Länsstyrelsen, där antikvarien och arkeologen Per Gustafsson tittat på dem.
– Vi tyckte inte att det var något att gå vidare med. Hade det varit bestämt att det var människoben hade det kanske varit en polissak, men de är inte tillräckligt gamla för att de ska klassas som fornfynd. Gränsen går vid 1850, säger han.
Per Gustafsson konstaterar att det inte är helt ovanligt att man hittar äldre föremål när man gräver i sin trädgård.
– Det var ganska vanligt att man grävde ned saker i trädgården förr. Det är att betrakta som 1800-talets avfall, säger han.
Det var inte så mycket själva benen på bilderna, som skedarna och porslinet som var nedgrävt på samma plats, som hjälpte Gustafsson att tidsbestämma fyndet i trädgården.
– Porslinet var från Göteborgs porslinsfabrik, som grundades 1898. Det hjälpte oss att avgöra att fyndet inte var tillräckligt gammalt. Fyndplatsen är vid ett hus som är bebott idag, det gör också att det inte betraktas som fornfynd.
Att polisen inte utreder fyndet närmare har sin förklaring i preskriptionstiderna. Den 1 juli 2010 ändrades preskriptionstiden för de grövsta brotten, som mord, men tidigare var preskriptionstiden för mord 25 år.
– Då lägger preskriberingen hinder i vägen för oss. Vi får inte utreda brott som har preskriberats, säger Bengt Jansson, chef för Sörmlandspolisens avdelning för grova brott.
Det är hans avdelning som skulle ha utrett det eventuella brottet, om man dels kunnat konstatera att det verkligen rörde sig om människoben, dels om inte för lång tid förflutit sedan brottet ägde rum.
Fastighetsägaren som grävde upp benbitarna berättar att de nu är nedgrävda där de hittades.
– Jag har nog grävt ned den där historien, säger han, när tidningen ringer upp.