Rosa, vi kan kalla henne så, hyr en lägenhet på landet. För tre år sedan halkade hon utanför sitt hus. Efter det har hon slutat att le. Sedan ungdomen har hon haft tandproteser framtill i munnen och när hon föll gick det så illa att båda framtänderna gick sönder.
Rosa gick till tandläkaren. Så långt som plånboken tillät.
– Jag var där två gånger, sedan var pengarna slut, säger hon.
Att gå i affärer och träffa främmande människor har hon inga problem med. Hon tycker att det är mycket värre att umgås med människor som hon känner. Då drar hon sig undan.
– Det här är hemskt. Det är inte jag, säger hon.
Rosa arbetade som städerska i 26 år, fram tills dess att kroppen sade ifrån. Numera är hon sjukpensionär. Varje månad får hon 8300 kronor insatt på sitt konto av försäkringskassan. Att "laga" framtänderna beräknas, enligt en tandläkare, kosta henne 13000 kronor. Det har inte Rosa råd med.
Rosa har stenkoll på priserna. Det måste hon ha. När räkningarna är betalda den här månaden har hon 1200 kronor att leva på.
– Ett paket smörgåsrån kostar 12 kronor. Det räcker i tre dagar. Jag äter rån och dricker te till frukost. Ett paket med nudlar kostar tre kronor och 50 öre. Ett sådant paket räcker till två tillfällen.
– Jag lever långt under existensminimum.
Hon har vid upprepade tillfällen försökt att få ekonomisk hjälp med tänderna men hittills har hon alltid fått höra att hon tjänar för mycket.
Stundtals ringer telefonen. Rosa erbjuds arbete. Som sjukpensionär får hon tjäna en liten summa pengar varje år. Hon vill inget hellre än att säga ja men hon tackar ändå alltid nej. Hon klarar inte av att någon ska se hennes tänder.
– Jag försöker att bara röra underläppen. Men det går inte alltid. Och om jag skrattar håller jag för munnen, säger hon.
– Om jag bara kunde få ordning på tänderna. Då känns det som om så mycket skulle lösa sig. Jag mår så oerhört dåligt över det här, säger hon.
Rosa beskriver sig själv som en sällskapsmänniska. Som helst skrattar ofta och gärna. Och så tycker hon om att dansa.
– Det var en dag när det var molnigt ute, ja nästan lite skumt. Då tänkte jag att jag kanske skulle kunna gå på dans. Då syns ju inte tänderna så tydligt. Så jag åkte till Broby. Den första jag dansade med frågade vad jag hade gjort med mina tänder. Då fick jag panik och åkte hem igen.
Den som inte har råd med tandvård kan ibland få ekonomiskt bistånd av socialtjänsten.
– Vi tittar alltid på vilken ekonomi den sökande har och så jämför vi det med våra normer. Ligger man under normen så kan man ha rätt till bidrag till tandvård, säger Bo Sundell som är enhetschef för ekonomiskt bistånd på socialförvaltningen.
Ibland beviljas bara bidrag för akuta situationer, ibland för mer omfattande behandlingar.
– Om man behöver mer omfattande hjälp får man gå till tandläkaren och be om ett kostnadsförslag, säger Bo Sundell.
Höga kostnader prövas av förvaltningens förtroendetandläkare.
– Man kontrollerar om kostnaderna är rimliga eller om det kan vara aktuellt med någon annan form av behandling, säger Bo Sundell.
Han rekommenderar människor som befinner sig i samma situation som Rosa att lämna in en ansökan.
– Vi nekar ingen att söka bidrag och vi hjälper ibland pensionärer som har väldigt dåliga tänder och som har legat runt normen väldigt längre, säger han.