I de aktuella väskryckningsfallen i Katrineholm pekar samtliga vittnesmål mot att en ung pojke, nio till 14 år gammal, utfört stölderna och försöken till stöld. När ett barn i den åldern begår brott hamnar ärendet hos socialtjänsten, som alltid ska göra en utredning.
– Socialtjänsten måste agera. Det kan handla om allt från enskilt samtal till LVU (Lagen om vård av unga). Det här är grov brottslighet, konstaterar Klas Pettersson, förundersökningsledare hos polisen i Katrineholm.
Men vad socialtjänsterna borde göra och vad de faktiskt gör kan skilja sig väldigt mycket, säger Michael Tärnfalk, som är filosofie doktor i socialt arbete vid Stockholms universitet.
Hans forskning inriktar sig mot socialtjänsternas yttranden i straffprocesser mot unga lagöverträdare. En slutsats han drar är att socialtjänsterna i landets kommuner har begränsade möjligheter att fullgöra sitt uppdrag, när det gäller barn som begår brott.
– Jag tror inte att socialtjänsterna är rustade att ta ansvaret de fått. Blivande socionomer läser ingen kriminologi alls, de är inte rustade för barn som begår brott. De som jobbat två år på socialförvaltningarna räknas som erfarna och kommunerna är sparsamma.
Det finns, enligt Michael Tärnfalk, större risk att ett barn som begått den här typen av grövre brott, fortsätter med brottslighet även senare i livet.
– När man ger sig på gamla damer, rycker väskor och det finns risk för skador finns det starka samband med att fortsätta brottsligheten. Den här pojken tänker antagligen inte "tänk om jag rycker väskan och tanten ramlar och bryter lårbenshalsen". Så här pass unga har outvecklad förmåga att reflektera och överblicka. Men det är också därför vi straffrättsligt särbehandlar barn, ju yngre desto mer särbehandling, säger han.
Straff är inte heller bästa sättet att stävja brottslighet hos barn, säger Michael Tärnfalk.
– Om det finns social problematik bakom, till exempel föräldrar som inte orkar med, eller föräldrar med förståndshandikapp och man straffar barnet, så kommer barnet tillbaka men ingenting har förändrats i familjen. Ju mer vi straffar desto mer förhärdade barnbrottslingar får vi.
Han är kritisk till det system vi har i dag.
– Socialtjänsterna har fått en mycket svårare uppgift. Å ena sidan utvecklas straffrätten, kriminalpolitiken, mot hårdare tag mot barn, både i Sverige och internationellt. Å andra sidan har barn fått starkare rättsligt utrymme, man talar om "barnets bästa". Enligt mitt synsätt går det inte att förena den hårdare straffrättsliga principen med den socialrättsliga principen.
För polisens del är exempelvis möjligheten till förhör med barn begränsad.
– Vi kan inte hålla långa förhör med barn. Är de under 12 år krävs det synnerliga skäl för att ens få hålla förhör över huvud taget, säger Klas Pettersson.