Det har funnits godare morgnar. Mer fågelkvittriga, rikare på löften och möjligheter. Särskilt hemma vid frukostborden hos 2 200 Ericssonanställda och deras familjer hänger onsdagens svärta kvar. Det kommer den att göra ett tag. Fullt förståeligt.
Minns hur jag en gång satt bland blå overallkragar, alla inkallade för information av företagsledningen. Vattnet som direktören hällde över oss var iskallt. "Tyvärr." "Ingen annan utväg." "Semesterersättning på sista löneutbetalningen." Ridå.
Självklart bär det emot att hälsa "go' morron" till dig som står inför att förlora jobb och uppehälle och känner tryggheten rämna. Arbetslösheten är ett mörkt hål som lika glupskt slukar enskilda människor som hela orter. Men så småningom kravlar de flesta av oss upp igen. Då går ridån upp, för något nytt. Och de flesta morgnar blir goda igen.