Trappsteg efter trappsteg, meter efter meter, rakt ner i urberget. Hit har vi kommit genom en gång under Gröna kulle och nedstigningen fortsätter tills vi är 20 meter under marknivån och tillbaka till 1950-talet. Med atombomberna som USA fällt över de japanska städerna Hiroshima och Nagasaki i färskt minne och ett kallt krig som började bli varmt startade Civilförsvarsstyrelsen planeringen för skyddsrum nere i urberget.
Se också film från skyddsrummet
På väggen i trapphuset har någon klottrat en hammare och en skära. Det här byggdes för att klara den totala katastrofen; ett kärnvapenangrepp. Åtminstone för de katrineholmare som fick plats här.
– Det byggdes 14 sådana här befolkningsskyddsrum i svenska städer och det här var ett av de första som stod färdigt. Det var så unikt att tidningen Life var på besök och gjorde en artikel; "Sverige går under jorden". Något liknande skyddsrum fanns inte i Storbritannien, berättar Gunnar Berglund.
Till vardags arbetar han som lokalresursplanerare på Katrineholms kommun. Ibland hoppar han in som guide.
Vi passerar ett saneringsrum. Duschar och en gammal skylt på väggen med instruktioner för vad som ska göras om man fått kemiska stridsmedel på sig eller blivit utsatt för radioaktivitet. Tunga plåtdörrar, korridorer, en gammal telefonväxel och ett dieseldrivet elverk. Sedan öppnar en av de två stora salarna upp sig.
– Här ska totalt 500 personer kunna vistas under dagen och 300 ska kunna sova här. På 48 timmar ska skyddsrummet kunna tas i full drift och då kör man hit utrustning från ett mobiliseringsförråd, säger Gunnar Berglund.
Det här räcker ju inte till hela staden?
– Nej, och jag vet inte vilka det är tänkt för. Sedan finns det skyddsrum i vanliga bostadshus, men det här är lite speciellt.
Det som verkligen gör skyddsrummet unikt finns lite längre bort, närmare markytan. En gigantiskt, runt betonghjul som kan rullas för och täppa till den stora utgången. Det känns som taget ur en Indiana Jonesfilm. Om stenen skulle fastna går det att ta sig runt det i en liten gång.
– Den här ska kunna stå emot tryckvågen från en atombomb. Det har förstås inte testats, men det sägs att den ska göra det. Den stora tryckvågen ska ledas vidare tunneln i tunneln förbi dörren, men sedan ska betongstenen kunna stå emot. Det är ett så kallat fullträffsäkert skyddsrum som ska klara både kemiska stridsmedel och radioaktivitet, säger Berglund.
På en av betongväggarna har en av arbetarna ristat in sina initialer med årtalet -57 under. En kvarglömd skylt med minst ett par decennier på nacken gör reklam för mjukglass. I ett av de små kontorsrummen finns en använd askkopp och en telefonkatalog från 1981. I ett hörn ligger en stor hög med luftfilter i oöppnade förpackningar i väntan på att användas.
Det har inte varit problemfritt att hålla skyddsrummet igång. En gång blev det översvämning. Det hade samlats så pass mycket vatten att man fick vada runt nere i sovsalarna. Nu står det en luftavfuktare och brummar.
Berglund har märkt att det finns ett intresse för gamla skyddsrum. Bland annat har kommunen fått frågan om det skulle gå att arrangera ett Halloweendisco, men det godkändes aldrig.
Vad anser du om att man har fyllt igen sådana här anläggningar runt om i landet?
– Kommer man fram till att de inte behövs är det kanske dumt att lägga pengar på att underhålla och drifta dem. Så är det med Gatstuberg. Det var så fuktigt att det möglade alltihop. Nu har vi stängt det.