Grytan hänger i en trefot på förskolegården över den öppna elden. Locket lyfts och mustiga dofter träffar näsan. Både barn och personal har varit utomhus ett bra tag i höstkylan, så den varma soppan blir god som mellanmål.
Det är fredag på Stavstugans avdelningar Myran och Nyckelpigan, och fredag betyder i regel färre barn på plats. Om alla är där samtidigt blir de runt 40. Dessa barn är föremålet för personalens ständiga strävan att göra förskoleperioden rik på upptäckter, insikter, upptåg och kunskap. För denna strävan har de två arbetslagen fått bildningsnämndens kvalitetspris 2014.
Priset fick de för sitt jobb med barnens språkutveckling och för miljötänket som omsätts i den egna trädgården. När Kuriren hälsar på har den årliga skördefesten nyligen varit. Men lite morötter, potatis och rödbetor har blivit kvar och de puttrar nu i soppan. Veckans utflykt till Krämbol gav lite kantareller, så de steks samtidigt under grytan.
Gunilla Thunström som ingår i de vinnande arbetslagen och förskolechefen Lena Brohede berättar att barnen får följa hela årets växlingar. Härnäst väntar att gräva i landen och jobba med kompost.
– Läroplanen vävs in i verksamheten utifrån ett helhetsperspektiv där uteverksamheten har en central roll, säger Lena Brohede som är stolt över sin personal.
Barnen tränar självständighet, motorik och språk och de skapar i naturen. Alla sinnen får vara med.
– Alla är lika i en trädgård, säger Gunilla Thunström medan en talgoxe hämtar mat från solrosorna vid husväggen.
Hon konstaterar att inte bara barnen lär sig på förskolan, utan att också personalen lär sig nytt hela tiden. Arbetet med trädgården och miljön är långt ifrån nytt på Myran och Nyckelpigan. Det har funnits där sedan 1999 och kommer från personalens eget intresse för ämnet.
Men finns det ingenting som är svårt med arbetssättet?
– Jo, säger Lena Nymark.
– Tiden. Vi vill ha tid att fördjupa oss, lära oss mer.
– Och vi skulle vilja ha mindre grupper, inflikar Sylvia Claesson.
Soppan är klar. Förskollärarna dukar långbordet i trädgården. Soppa slevas upp i skålar och barnen sörplar i sig. Det finns ingen hejd på aptiten i friska luften.
– Mera soppa! ropar barnen, ett efter ett, och Sylvia Claesson fyller på.
När magarna är mätta återgår barnen till sitt expertområde: leken. Att deras fröknar har fått ett fint pris bekommer dem inte särskilt mycket. Men för personalen på Myran och Nyckelpigan är det stort att få ett slags kvitto på arbetssättet som de har haft som sitt så länge.