Ett par handlingar, en kaffemugg och två datorer är det enda som finns på skrivbordet på socialdemokraten Johan Söderbergs kontor. Förutom ett par stolar är bordet enda möbeln i rummet och det är tomt på väggarna.
Faktum är att skrivbordet inte ens är ett skrivbord, utan ett halvt konferensbord som Söderberg har burit in i väntan på egna möbler. Ulrica Truedsson, vård- och omsorgsnämndens ordförande i rummet intill, har andra bordshalvan.
Av detta kan en dra flera slutsatser: den politiska organisationen har inte riktigt satt sig än efter valet, och nämndsordförandena kan inte anklagas för att bränna skattepengar på kristallkronor och äkta mattor.
Dessutom är Johan Söderbergs huvud långt ifrån tomt. Det kan konstateras ganska omgående, och tur är väl det. De kommande fyra åren har han yttersta ansvaret för kommunens största nämnd med 740 miljoner kronor i budget, över 6000 elever från förskola till gymnasiet och mer än 1100 anställda.
Det skulle kunna få vem som helst att darra på manschetten, men Johan Söderberg närmar sig uppdraget med lugn, nyfikenhet och ödmjukhet.
– Jag har märkt hur professionell verksamheten är, säger han.
Utifrån sett är nog han något av en politisk doldis. Men han har varit ersättare och senare ledamot i bildningsnämnden i två mandatperioder och suttit länge i kommunfullmäktige.
I sitt politikområde har Johan Söderberg många ingångar; han och hans fru är på väg att lotsa en stor barnaskara genom uppväxten. Det blev en rivstart i föräldraskapet med tvillingdöttrar som hade kolik. Sedan kom en dotter till och så en son. I och med att Söderbergs hustru är förskollärare ser han sitt nya ansvarsområde inte bara ur pappans, barnens och politikerns perspektiv, utan även med en glimt av pedagogens.
Det har alltid varit Socialdemokraterna för Johan Söderberg. Han var med i Unga örnar och gick i 1 maj-tåg som barn. De gånger han har reflekterat över sin partitillhörighet har alltid han kommit till samma slutsats.
– Det finns inte något annat. Socialdemokraterna ligger närmast mig värderingsmässigt.
Han är född och uppvuxen i Flen. Efter studierna i Linköping antog han ett jobberbjudande från gamla hemkommunen. 2003 flyttade familjen till Katrineholm.
Politiskt engagerade kolleger fick honom att ta steget från åsikter på kammaren till reellt inflytande. Efter valet 2014 fick han frågan om att bli ordförande i bildningsnämnden efter Anneli Hedberg. Hans första reaktion var egentligen två. Först:
– Oj, vad kul.
Sedan:
– Oj, vad läskigt.
Men han tackade ja, efter diskussion med familjen. Nu känner han in organisationen och ansvarsområdet.
– Jag har fortfarande mycket att lära innan jag vill gå in och förändra, säger han och tillägger att han tycker att det är roligt att komma in i bilden i en fas när skolan och förskolan expanderar.
Förskolor och förskoleavdelningar byggs i år och under våren utreds om en ny skola ska byggas i Katrineholm.
– För mig är den viktigaste frågan hur skolan kan erbjuda likvärdighet, att alla ska få samma chans utifrån sina förutsättningar. Där finns det insatser att göra.
Han ser också vikten av att få in mer kultur och estetiska lärprocesser i skolan. Men om den rykande heta frågan betyg tycker Johan Söderberg inte. I varje fall inte från årskurs 4 som är på förslag och knappast heller från årskurs 6 som redan är införda.
– Alla ska ju vidare till högstadiet.
Hans företrädare på posten beslutade om skolnedläggningar under sina år och fick utstå hård och ibland personlig kritik. Söderberg vet att han måste släppa den högst mänskliga strävan efter att bli omtyckt av alla. Men han är vid gott mod när han ger sig ut på resan som politiker med tungt ansvar.
Och skrivbordet, när det väl anländer, det kommer garanterat att bli belamrat i takt med tiden.