Under torsdagskvällen bjöd hon och kollegan Pirjo Svegréus in till informationsträff i polishuset i Katrineholm.
De hade hoppats på ett tiotal intresserade. Det kom tre.
Maria Ekengren och Pirjo Svegréus funderar lite på frågan varför, om det är för att de inte har nått ut med informationen, eller om människor bara har så mycket annat att göra. De försöker, men hittar inget bra svar på frågan.
Trots att polisen vill vara överallt så är det inte fysiskt möjligt. Där fyller volontärerna en funktion. Det innebär fler ögon och öron och mer trygghet.
Susanne Gregor har varit volontär i ett och ett halvt år. Hon var också med på polisens informationsträff för att berätta om de uppdrag hon hittills tackat ja till. Bland annat har hon varit med och hjälpt polisen med deras senaste trygghetsmätning och så har hon varit ute på stan vid ett par tillfällen.
Att vara volontär är ett ideellt uppdrag. Vägen dit går via ett enskilt samtal och en grundutbildning. Alla uppdrag skickas ut via sms och den som vill och kan anta ett uppdrag tackar ja. Volontärerna utgår från polisstationen och de har under hela uppdraget nära till kontakt med ansvarig polis.
En av de tre som kom till informationsträffen var Anita Stenberg.
– Jag tror att det finns tillfällen då det kanske behövs vuxna som inte är poliser. Kanske kan man göra en liten insats, tänker hon.