Vi har precis tagit oss igenom taggtråden i stängslet som ringar in beteshagen. I minst 100 år verkar den ha funnits här, vid infarten till Katrineholms gård, granne med bron som hör till västra förbifarten.
Biologen och naturvårdaren Janne Elmhag från Sköldinge hinner bara ta ett par steg innan han visar på några olika signalarter. I det här fallet växter som indikerar att vi befinner oss i en beteshage av gammalt hederligt slag.
– Det här är ängsvedd, säger han och håller upp en liten lila växt.
– Det är en art som trivs i magrare betesmarker som inte gödslas. Om man tillför näring tar ett fåtal andra växter över och slår ut de mer långsamt växande arterna.
Vi har hamnat på andra sidan taggtråden för att det här är ett av de områden som Elmhag anser är en riktig pärla. Gammaldags betesmark hyser ofta en helt annan artrikedom än det som det moderna, konventionella lantbruket lämnar efter sig.
Cirka 275 områden har han och katrineholmaren Bo Karlsson inventerat på uppdrag av Katrineholms kommun som håller på att ta fram en grönstrukturplan. Alla i Katrineholms tätort, eller strax utanför tätortsgränsen.
– Jag har gjort en biotopinventering och bedömt naturvärden. Underlagen från inventeringen ska kunna användas i planprocessen när man bygger nytt. Det är viktigt att det här uppmärksammas. Annars är det lätt att naturen hamnar i bakvattnet när det ställs mot ekonomiska intressen och byggplaner, säger han.
– Nu finns det goda skäl för kommunen att skapa kommunala naturreservat av en del av de här områdena. Det här är ett ställe som kan vara värt att skydda. Här skulle jag vilja ha kor och får som betar tillsammans. Och gärna några hästar också, fortsätter Elmhag och tittar sig omkring i hagen som inte ser ut att ha betats på ett eller två år.
Janne Elmhag är dock inte lika överförtjust över alla områden. Vi far vidare till något som han beskriver som ett skräckexempel som ligger strax norr om stadsdelen Norr. En liten skogsdunge – eller plantage som Elmhag beskriver det. Här har nämligen någon totalavverkat skogen som fanns här förut, utan att spara några gamla träd och sedan planterat nya granar och björkar.
– Här saknas naturvärde. Det blir en ekologisk katastrof när man avverkar på det här sättet. Det är en monokultur med ett fåtal arter. En onaturlig miljö. Jag tycker mest det är tråkigt för dem som bor i närheten, som skulle kunna ha haft ett lättillgängigt skogsparti att vistas i, säger han och ser sig omkring i den täta granskogen med träd i samma ålder.
I grönstrukturplanen ingår även att identifiera naturvärden för det stadsnära friluftslivet.
– Det är det ett annat gäng som håller i, jag tittar bara på naturvärden. Men områden med bra förutsättningar för artrikedom är förstås ofta fina områden för människor att vistas i.