Mannen, som vi kallar för Erik, föddes i augusti 1940 i Engelbrekts församling på Östermalm i Stockholm. Redan när han var i 30-årsåldern, omkring 1970, började hans namn förekomma i domstolarna, när han flera gånger dömdes till psykiatrisk vård. Erik skrevs ut från vården 1988 och flyttade till Gotland och en kort tids lugn följde.
Men i juni 1990 dömdes han för olaga hot och ofredande. Vid det tillfället hade han, enligt en dom från sommaren 1990, sagt åt en flicka som arbetade i kiosk att gå in i kiosken, "annars kommer du att dö". I januari 1991 dömdes han igen, för olaga tvång och olaga hot, när han kommit i bråk med en hotellägare, som sagt att personer som Erik inte borde ha hund och att hundarna borde avlivas. Erik svarade då att hotellägaren borde avlivas. Vid båda tillfällena hotade Erik andra personer med kniv, men använde den inte.
Inför den senaste domen hade Erik genomgått en rättspsykiatrisk undersökning och det konstaterades att han begått gärningarna under "inflytande av sinnessjukdom". Han dömdes till skyddstillsyn med öppen psykiatrisk vård.
Men på valborgsmässoafton 1991 hände något, av annan karaktär. Erik och några kompisar hade druckit, dels "en hembryggd dryck", dels "delat en 75:a", som en av dem sade i förhör efteråt. Under kvällen hade Erik en kniv framme och utförde en "knivdans", där han flaxade med kniven mycket nära en annan mans ansikte.
I förhör erkände han att han velat visa hur bra han hanterade kniven och att han petat glasögonen av en man med kniven. Under kvällen började Erik och en annan man gräla om sprit. Plötsligt reste sig Erik och högg kniven i den andre mannens bröst, armar och ansikte. En annan person sprang för att ringa efter ambulans, men blev angripen av Erik som knivhögg också honom, innan Erik lämnade lägenheten. På morgonen anmälde han sig själv till polisen och fick veta att mannen han huggit i bröstet dött.
Den 19 juli 1991 dömdes Erik av Gotlands tingsrätt till sluten psykiatrisk vård och han omhändertogs av Karsuddens regionsjukhus i Katrineholm.
Enligt journalerna var vården på Karsudden i huvudsak problemfri. Erik rymde vid något enstaka tillfälle, men begick under tiden på rymmen inga brott. Under tiden på sjukhuset gifte han sig med en medpatient. Eftersom vården fungerade bra förberedde man för utslussning till behandlingshem under våren 1994, men i juni rymde Erik från Karsudden och lämnade inga spår efter sig. Kvinnan han gift sig med utvandrade till Chile året efter att Erik rymt från Karsudden, men om Erik levt sitt liv i Chile, i Sverige, eller någon helt annanstans – eller om han rent av dött – vet man inte.
Efter ungefär två år började myndigheterna betrakta Erik som försvunnen. Eftersökningar har gjorts av Skatteverket i Jönköping, som sökt Erik bland annat via Arbetsförmedlingen och Kriminalvården. Sedan 2010 finns Erik inskriven i obefintlighetsregistret, med noteringen "utan känd hemvist" i folkbokföringen.
Nu, 22 år sedan han senast sågs till, begärs han dödförklarad.
Den som har upplysningar om Erik ska lämna dem till Skatteverket senast i mars 2017.