– Det här är en oerhört farlig utveckling, säger Kent Wallén, utvecklingsledare på Viadidakt och ordförande för Nitus, Nätverket för kommunala lärcentra i hela Sverige.
Inom Nitus diskuteras ofta urbaniseringens effekter, inte minst ur perspektivet kompetensförsörjning.
För vad gör en kommun som inte längre har några sjuksköterskor, ingenjörer, speciallärare eller cnc-operatörer? Och vad gör en liten kommun om yrkena som ungdomarna har utbildat sig till inte finns att erbjuda?
Problematiken är inte ny. Men den är värre.
– Det är inte som förr, att ungdomarna flyttar tillbaka. 250 kommuner tappar sin unga befolkning, påpekar Kent Wallén som exemplifierar med en studie gjord av Charlotta Mellander, professor i nationalekonomi.
Hon undersökte hur många 18-åringar det fanns i Sveriges kommuner 2005, och hur många som fanns kvar som 25-åringar. Katrineholm hade tappat sju procent av ungdomarna. Vingåker hade tappat betydligt mer: 36 procent.
– På sikt är detta en katastrof, säger Kent Wallén.
Han förordar ökade möjligheter att plugga på hemorten som ett sätt att vända utvecklingen och han anser att kommunerna behöver en strategi för att lösa utbildningsbehov på lång sikt.
Nitus ordnar ett antal seminarier om urbaniseringen. Ett genomfördes nyligen på Viadidakt, då lärcentra i drygt 30 kommuner deltog i en videokonferens med fil dr i sociologi Lotta Svensson. Hon har forskat i varför unga väljer att lämna eller stanna i sin hemkommun.
Bland dem som lyssnade i Katrineholm med stort intresse fanns Anneli Bengtsson (S), kommunstyrelsens ordförande i Vingåker, som förstås är bekymrad över utvecklingen. Hon konstaterar att det har funnits en uppfattning att ungdomarna som lämnat kommunen kommer att återvända.
– Men det sker inte. Och de som stannar har låg utbildningsnivå.
Anneli Bengtsson fastnade särskilt för en del av seminariet som handlade om att ungdomar som stannar inte känner sig särskilt värdefulla i sina kommuner.
– Det är ett misslyckande från vår sida, att inte kunna ge dem känslan av att vara behövda.
Med bland annat ett gott samarbete med näringslivet och bra utbildningsmöjligheter tror Anneli Bengtsson att trenden kan vändas.
– Vi måste ge unga hopp om en framtid.