Flera veckor före mors dag börjar reklambladen strömma in. Köp tårta till mor, köp en fotfil till mamma, fira mor på söndag.
För Ellen är veckorna före mors dag – och själva dagen – mycket jobbiga. Hon har ingen kontakt med sina barn och hennes egen mamma gick bort för länge sedan.
– All reklam är det allra jobbigaste. Det har hållit på sedan påsk. I går fick jag ett fint kuvert från en matbutik med min adress på, men i kuvertet låg det ännu ett erbjudande om att fira mor. Jag vill att det ska vara valfritt att fira, säger Ellen, som egentligen heter något annat.
Det är olika omständigheter som gjort att Ellen inte har kontakt med vare sig sina barn eller barnbarn. Hon var ensamstående när de var små.
– Man gör sitt bästa, men det räcker inte alltid, säger hon.
Ellen blir ledsen och gråter flera gånger under tidningens intervju, men hon tycker att det känns viktigt att berätta att mors dag kan vara något annat än tårtor, presenter och trevlig samvaro. Sedan hennes egen mamma dog, medan Ellen var ganska ung, har mors dag varit jobbig för henne.
– Folk säger "men gå till kyrkogården då". Men jag vill gå dit när jag själv vill, inte för att det är en särskild dag.
Det är svårt att bara strunta i reklamen och att se andra mammor bli firade, tycker hon.
– Man påminns hela tiden. Det blir svårt att strunta i det.
Själva dagen är också jobbig, berättar Ellen.
– Jag tänker på min mamma, på mina systrar, på mina barn. Jag tycker inte synd om mig själv, men jag är ledsen och gråter.
Förra året ringde Ellen upp en av butikerna, som skickat mycket reklam.
– Jag pratade med en som sa att man inte måste handla, att man kan rita en teckning till sin mamma. Men ska ett vuxet barn rita en teckning?
Man kan väl ha kvar mors dag för de som vill, men sluta skicka så mycket reklam och sluta stressa dem som inte blir firade eller har någon att fira, tycker Ellen.
– Låt alla fira som de vill. Eller ordna en dag för alla som inte blir firade, de glömda människornas dag.
Ellen tänker också på en pojke hon känner, som nyligen förlorade sin mamma i cancer.
– Vad tänker han på mors dag, när alla andra har en mamma att fira? Jag gråter när jag tänker på honom också, säger hon.
Hon vet att hennes egna barn inte kommer att fira henne på söndag.
– Kanske får jag ett kort, men det tror jag inte, säger hon.