Dagsljuset var fullt och sikten god när Ingvar Nilsson den 23 juni trampade hemåt från kolonin i Mogetorp. Som så många gånger förut cyklade han ut på passagen i cirkulationsplatsen vid SKF mekan/Finja.
En bil i rondellen var på väg åt hans håll. Den körde långsamt, bedömde han. Han tänkte: "Jag hinner ledigt". Han hade fel.
Bilisten på väg mot bron panikbromsade. Nilsson hann se bilens kylare i ögonvrån. Han är inte säker på att han blev mer än touchad.
Han föll med cykeln, slog i huvud, arm och revben och skrapade upp ena benet. Försäkringsbolaget gav plåster på såren och Nilsson har inte sett anledning att bråka med bilisten. Inte heller har han velat bråka med polisen, som åstadkom en fem sidor tunn rapport och sedan skrev av alltsammans.
Men lite märkligt är det, tycker han. För i Transportstyrelsens cykelregler kan Nilsson läsa, att i en sådan trafiksituation han hamnade i är det bilisten som ska lämna företräde.
– Jag tror inte att polisen hade klart för sig att regeln ser ut så, säger han och undrar om det är "storleken på skrubbsåret" som avgör om ett misstänkt trafikbrott ska utredas.
Principen om cyklismens rättsliga ställning är viktig, tycker Nilsson som efter olyckan har drivit en liten och lågmäld kampanj mot det han uppfattar som ringaktning av cyklismen.
– Bilismen och yrkestrafiken har tunga intresseorganisationer och numerären bakom sig. Vi cyklister har Cykelfrämjandet, som släpps fram någon gång i Aktuellt.
I sitt kampanjande har han skrivit mejl till sin intresseorganisation CF, insändare i KK och brev till näringsdepartementet, där infrastrukturfrågorna ligger. Och så har han propagerat hos Trafikverket.
När det stod klart att gång- och cykelvägen på Trollebergsbron skulle renoveras, föreslog Nilsson att det samtidigt skulle varningsskyltas för platsen där han blev påkörd. Han ansökte om en A16-skylt som förvarnar för cykel- och mopedtrafik. Han tycker också att påbudsskylten B8 för cykelöverfart är på sin plats. Och att de slitna M16-markeringarna behöver målas om.
– Det är många som jobbar i krokarna och där kommer cyklar farande både morgon och kväll.
Här nedan kan du läsa vad hans påstötningar resulterat i. Det blev ett nej men han ger ogärna upp. Han funderar på om katrineholmarna kan förmås att själva sponsra trafikskyltar till riskfyllda platser, så som lokala företag sponsrar blomsterprakten i centrum.
– Det får väl folk skratta åt om de vill, jag gör mig gärna lite fånig. Men det handlar trots allt om att rädda liv.