Den 24 februari 2022 inledde Ryssland sin oprovocerade och fullskaliga invasion av Ukraina. Några veckor senare, den 11 mars, anländer Oksana Zhohno och hennes dotter till Katrineholm. Detta efter att ha spenderat 15 dagar i Polen. De hade fått ett tips från en vän i Flen om ett flyg som skulle gå till Sverige.
På plats i landet fick Oksana, genom sin vän, kontakt med en svensk familj och hos dem bodde de i fyra månader. Än idag har hon ett starkt band till familjen.
– Jag kallar dem för mina bonusföräldrar, säger Oksana och ler.
Efteråt flyttades Oksana och hennes dotter till ett tillfälligt boende med andra ukrainska flyktingar. I ungefär ett och ett halvt år var de på boendet, men i april 2024 flyttade de till en lägenhet som Oksana hyr i Katrineholm.
Hon började arbeta redan två månader efter att hon anlänt till Sverige. Då på ett kafé och en äggård. Idag jobbar hon på Sörmlands sparbank i Katrineholm som rådgivare och hjälper privatkunder med bankärenden och finansiella behov.
– Det är som ett drömjobb för mig då jag har 17 års erfarenhet från Ukraina och jag känner glädje över att kunna hjälpa andra så mycket jag kan.
Samtidigt som en ny vardag börjar forma sig finns det fortfarande hinder framåt. Massflyktsdirektivet, som Oksana och hennes dotter omfattas av, har förlängts till 4 mars 2026. Men de vet inte om direktivet kommer att förlängas ytterligare nästa år.
– Det är svårt att planera långsiktigt, vi vet inte hur framtiden kommer att se ut, säger hon.
Som det ser ut nu planerar Oksana att stanna i Sverige då hon och hennes dotter har vant sig vid livet i Katrineholm. Dessutom vill hon att dottern ska gå klart sina studier på Duveholmsgymnasiet.
Men Oksana har blicken framåt.
– Jag har alltid haft inställningen att jag ska göra så mycket som möjligt för våran framtid.
I början när de var nyanlända i Katrineholm var det svårt att komma in i samhället. När man inte kan språket är det inte lätt att förstå hur tågen går eller om "dra" eller "tryck" gör så att dörren öppnas. Även om detta tillförde en viss stress valde Oksana ändå att se det som en ny upplevelse.
– Jag tänkte för mig själv att jag ska lära mig något nytt varje dag.
Oksana dansade regelbundet bachata och salsa i Ukraina. Dansen för henne är en psykologisk och fysisk avkoppling efter en stressig arbetsdag. Tyvärr har hon inte kunnat hitta något liknande i Katrineholm men testar på sig olika pass på gymmet istället. Hon tittar också på svenska tv-program och läser svensk litteratur på fritiden.
– Jag vill förstå svensk humor och identitet. Det är jätteviktigt för mig.
Under två år har Oksana varit med i en grupp bestående av andra ukrainare i kommunen. De har ingen fast lokal men samlas för närvarande i Mariakyrkan. Med hjälp från Studiefrämjandet har man kunnat organisera flera aktiviteter tillsammans. Bland annat svenskalektioner och introduktionskurser till det svenska samhället.
– Vi har också haft nöjet att fira födelsedagar och ukrainska högtider tillsammans i Studiefrämjandet.