Polisens kroppskamera.
I första hand ska kamerorna göra polisernas arbetsmiljö tryggare. I andra hand ska filmerna underlätta utredningar.
– Vi kommer bort från lägen där "ord står mot ord", säger Johnny Onbiner, som arbetar med stöd- och servicefunktioner hos polisen i Katrineholm, Flen och Vingåker.
Kamerorna är små, som tablettaskar ungefär, och sitter på bröstet på poliserna. De är alltid i gång, men de spelar bara in när polisen tryckt på inspelningsknappen. Men då sparas också den senaste minuten, innan polisen tryckte igång kameran, eftersom det ibland kan uppstå lägen där man inte direkt hinner trycka igång inspelningen.
Kamerorna införs nu i hela landet och poliser som jobbar ute utbildas i hur de fungerar.
– Bakgrunden till att man skaffar det är omvärldsläget. Kriminella tar sig större friheter mot poliser. Poliser är utsatta för våld och läget i storstäderna smittar av sig, säger Onbiner.
I Katrineholms lokalpolisområde märks attityderna mest bland de unga.
– Man begår brott mot oss, men man är också spydig och har dålig attityd. Vi har sett effekt av kameror tidigare, när folk vet att de är filmade lugnar de ned sig. Det gäller särskilt unga, säger kommunpolis Ted Bäck.
Tanken är att poliserna ska slå på kameran strax innan de beger sig in i en potentiellt bråkig situation.
– Patrullerar man på stan har man den kanske inte påslagen, men hör man någon skrika slår man på den. Man kan slå på den innan man går in i en stökig lägenhet, säger Ted Bäck.
Ted Bäck och Johnny Onbiner hoppas att kamerorna ska ge bra effekt, både i det dagliga arbetet och i utredningar.
Just vid bråk i bostäder tror Johnny Onbiner att kamerorna kan komma till god nytta.
– Vi försöker filma dem vi förhör, men nu kommer det att filmas automatiskt. Det blir lättare för oss att utreda, det blir bättre dokumenterat.
Dokumentationen är den andra stora fördelen, som Onbiner och Bäck ser med kameror. Som det är nu står ofta ord mot ord i utredningar och i rättegångar, även om polisers vittnesmål väger tungt. Men poliser kan också glömma vad som egentligen hände, särskilt när det gått ett tag och många andra ärenden hanterats sedan dess.
När polispatrullerna kommer tillbaka till stationen efter uppdragen, sätts kamerorna i en dockningsstation där filmerna förs över till lagring. I 62 dagar sparas sedan filmerna och poliserna har inte tillgång till dem. Om däremot en utredare begär att få ta del av filmerna, görs de tillgängliga. Men det krävs att det finns en pågående brottsutredning.