Stadens medborgare kunde nu sträckas på sig i stolt medvetande om att Skandinaviens modernaste tennishall nu återfanns i Katrineholm.
Byggandet av hallen hade tagit sin början i december 1934 och en del av arbetet gjordes som nödhjälpsarbete (arbetslösheten var stor i början av 1930-talet, bland annat till följd av den stora börskraschen på Wall Street (New York 1929, som påverkade hela världen).
Kostnaden för hallen uppgick till 60 000 kronor, varav staden erhöll 12 000 kronor i statsbidrag. Det som gjorde den nya tennishallen till en byggnad man tidigare inte sett var den unika takkonstruktionen. Taket bars upp av fem jättelika bågar i limträ, placerade i banans längdriktning. Bågarna kom från fabriken i Töreboda, Västergötland, som än i dag är ett ledande företag i samma bransch.
Beslutet om att staden skulle stå för uppförandet var inte politiskt okontroversiellt. Det fanns delade meningar om ifall man skulle bygga hallen över huvud taget och om så skulle ske, var den skulle placeras. Vissa ville att hallen skulle ligga söder om Oppundavägen i stället för norr om densamma. Hur det blev vet vi och alla var glada utom de som utövade tennissporten, som lär ha varit lycksaliga.
För att återgå till invigningen som startade med att drätselkammarens ordförande Oscar Strutz redogjorde för hallens tillkomst och tackade alla dem som genom sina insatser medverkat till dess tillblivelse.
Han lämnade därefter ordet till stadsfullmäktiges ordförande A.J. Bärg och tackandet fortsatte. Bärg riktade ett särskilt stort tack till stadsingenjören Axel Stenberg, som han menade hade lagt ned ett oförtrutet arbete under uppförandet.
Den siste talaren var Tennishallsföreningen ordförande Gösta Sjökvist, som bland annat berättade om de misslyckade försöken att på privat väg uppföra tennishallen. Han tackade staden för att den trätt hjälpande emellan och riktade ett varmt tack till stadsfullmäktige och stadens myndigheter. Han avslutade med att utbringa ett fyrfaldigt leve för staden.
Därefter återstod endast att inviga den hypermoderna arenan rent idrottsmässigt, det vill säga, man spelade tennis. Många av invigningsgästerna hade aldrig sett sporten utövas tidigare och hade nog ingen aning om vad spelet egentligen gick ut på. Det hade nog inte signaturen ”Dan” heller, något som dock inte hindrade honom från att i Katrineholms-Kuriren dagen därpå avge ett kanske inte så professionellt men välment referat av begivenheterna.
Mycket har hänt under de mer än 80 år som gått och tennishallen har bytt namn till Kupolen och tennissporten utövas numer någon annanstans. Den välkända siluetten vid Oppundavägen finns dock kvar, även om hallens andvändningsområden numera är helt andra. Det får vi spara till en annan gång.
Roland Blomkvist berättar om bilder i Katrineholms kommunarkiv