Nämnden hade vänt sig till högsta instans i förhoppning om att tidigare domstolsbeslut skulle rivas upp. Från nämndens sida ansågs en prövning viktig för att få ett prejudikat i andra ärenden med snarlika omständigheter.
I likhet med kammarrätten ser dock Högsta förvaltningsdomstolen inget skäl till prövning. Det innebär att förvaltningsrättens dom från april 2015 står fast. Den ger den 5-åriga flickan rätt till personlig assistans.
KK rapporterade om fallet i höstas. I ett nödrop om hjälp hade föräldrarna bett vård- och omsorgsnämnden att ge deras dotter personlig assistans enligt LSS, lag om stöd och service till vissa funktionshindrade.
Flickan har en medfödd psykisk utvecklingsstörning. Den hjälp som kommunen dittills hade bistått med var otillräcklig, ansåg föräldrarna. För att dottern alls skulle kunna bo kvar hemma behövdes ett mer genomgripande stöd.
Nämnden medgav att 5-åringens grundläggande behov av stöd var större än för ett friskt barn i hennes ålder. Men det bedömdes inte vara så stort att personlig assistans kunde beviljas. Stödbehovet föll under föräldrarnas ansvar, inte samhällets, tyckte nämnden och avslog begäran.
Beslutet överklagades till förvaltningsrätten – som gav flickan rätt. När KK berättade om fallet i september i fjol, hade den domen verkställts. Enligt föräldrarna hade det då införda stödet förbättrat flickans och familjens situation avsevärt.
Kommunen valde dock att ta strid för sin ståndpunkt och överklagade också kammarrättens beslut. Att den valde att inte ta upp ärendet, var enligt Högsta förvaltningsdomstolen varken ett grovt misstag eller ett grovt förbiseende.