1997 utfördes en studie av regeringskansliets arbetsgrupp för arkitektur och formgivning. I studien, som heter "Den stora stadsomvandlingen", ges en bild av hur det rivits i Katrineholm. Katrineholm och Värmlandskommunen Hagfors toppar listan över de städer, där mest äldre bebyggelse rivits mellan 1960 och 1970, enligt studien. Med äldre bebyggelse menas hus byggda före 1901 och studien fokuserar på bostadshus. I Katrineholm fanns, enligt studien, 16 procent äldre lägenheter kvar, att jämföra med Strängnäs 46 procent, Mariefreds 76 procent, Eskilstunas 32 procent och Flens 42 procent.
En som reagerat på rivandet – nu aktualiserat av att hans egen gamla småskola, Djulö skola, är hotad – är Rune Öhlin.
Hösten 1932 började Rune Öhlin i första klass i Djulö gamla skola.
Familjen flyttade hit från Ericsberg några år tidigare, när Rune Öhlin var fyra år gammal. Hans pappa arrenderade jordbruket på Stora Djulö herrgård.
– Vår lärarinna hette Littorin. Hon var snäll, men det var noga att vi barn hade respekt.
På den tiden var Olle Remröd skolstyrelsens ordförande i Stora Malms socken.
– Han drev på för att barnen skulle få varm mjölk i skolan, att dricka till smörgåsarna de hade med sig. Mina föräldrar fick i uppdrag att leverera 25 liter söt mjölk varje morgon. Det fanns barn som inte hade några smörgåsar med sig, men jag minns att vi delade med oss. Man bröt av sin smörgås och räckte över den bara, säger Rune Öhlin.
– Det är otroligt vilken utveckling det varit sedan dess. Jag kommer ihåg bilarna på riksvägen. Det var ett fåtal, men man var ju rädd för dem, säger han.
1925 fanns det 60.000 bilar i landet, att jämföra med 4,6 miljoner personbilar i trafik i januari 2016.
Så småningom tog Rune Öhlin över föräldrarnas jordbruk och har kommit att engagera sig mycket i den bygd som blivit hans och där han bott i över 85 år.
– Man har varit väldigt på alerten att riva hus här i Katrineholm. Det är beklämmande. Man har nästan i panik rivit gamla hus. Det fanns många fina hus, kring torget, på Norr. I korsningen Fredsgatan-Hantverkaregatan låg ett väldigt fint hus. Så mycket revs från 50-talet och framåt. Man kanske inte skulle ha gått så hårt fram.
Under flera år stred Rune Öhlin för Nybygget, huset vid Djulö allé. Han skrev insändare och ordnade stormöten. Nu är planen att Nybygget, byggt som statarbostad 1917, åter ska bli bostäder.
– Jag känner rent allmänt för de gamla byggnaderna, som Djulö skola nu. Skälen till att jag vill bevara skolan är i första hand historiskt. Skolan hörde till godset Stora Djulö, som hela vårt samhälle var uppbyggt kring.
Men Rune Öhlin tycker också att skolan rent byggnadstekniskt är värd att bevara:
– Den är timrad. Var timrar man byggnader idag? Fönstren är utsmyckade, båda byggnaderna har förstugor, ett kallutrymme där man alltid hade vedlår.
Han har svårt att förstå varför den politiska majoriteten driver frågan om att riva skolan.
– Det är ett stort frågetecken för mig varför Göran Dahlström vill riva. Han är en skicklig person, jag har stor respekt för honom. Men han har låst sig för det här.
Centrumomvandlingen, på den tiden ofta kallad "sanering", kom enligt studien i gång sent i Katrineholm:
"Först 1975 lade staden fram en centrumplan med centrumtangerande leder och stor cityombyggnad, som redan befunnits föråldrad på andra håll".
I Katrineholm revs exempelvis "Raggarbacken" 1990 med byggnader som Frisörhuset, som hade Sveriges då äldsta bevarade frisörsalongsinredning.
När det gäller Djulö gamla skola tror han inte att den kommer att rivas.
– Jag tror att förnuftet segrar, säger han.