Året är 1923. Det är en mörk och kulen höstkväll på Julita gård och nattvakten herr Karlsson och chauffören fröken Elin leder en grupp från Nyköpings kungliga hushållningssällskap runt på Arthur Bäckströms gård.
I kolmörkret – så mörkt som det faktiskt var innan gatubelysningen och elektriciteten nådde landsbygden – mellan de gamla gårdarna och husen möter gruppen både anställda på gården och andra figurer ur historien. Där kommer betjänten Mauritz svärmande med en flicka från byn och där kommer gamla Tok-Anna ut ur sin stuga och berättar en kuslig historia om odöpta barn och troll från sin barndom på 1870-talet.
Vid Abbotthuset hörs munkarnas nästan lite kusliga stämsång och i tegelbruket har en luffare gått och lagt sig för att sova. Han blir bryskt utkörd av gruppens ciceron herr Karlsson. I stora huset skvallrar och käbblar pigorna och på övre våningen skrider det olyckliga spöket efter Charlotta Palbitzki omkring, höljd i vitt med ett ljus som skymtar genom fönstret.
Det är generalrepetition på Julita gårds nya höstlovssatsning mörkervandringen, där Julita gårds historia blir verklighet under två höstlovskvällar. Skådespelare är gårdens personal från sektionen för förmedling och service.
– Vi är bara amatörer allihop, men det har gått jättebra. Alla har arbetat mycket entusiastiskt, säger Maj Lassander, som under mörkervandringen spelar kuskens fru, som oroligt väntar i sin stuga på att maken ska komma hem.
Maj Lassander berättar att förhandsintresset för mörkervandringarna varit enormt. De två kvällarna den här veckan, som avslutas med 1920-talsfika på gästgiveriet, är fullbokade. Redan nu finns planer på att mörkervandringarna ska återkomma på Julita gård både nästa och nästnästa års höstlov.